Fattar mig ej på vissa fattiga

Jag har bra mycket mer respekt för en person som inser sina egna begränsningar och som har integritet nog att utgår från sina egna förutsättningar än en som drar på sig utgifter den inte har råd med för att det ska vara så.
Har en kompis som just fllyttat till en 4:a med sina tre barn eftersom "barn ska ha eget rum", hon som hade dåligt med pengar redan innan kommer nu få betala ytterligare 1200 kr ur egen fick eftersom soc absolut inte kan förstå varför hennes 2 småttingar inte kan dela rum (jag håller med dom).
Hon lägger själv upp för att aldrig ha pengar över till ens en liten utflykt.

En annan bekant lever gott på sin lilla deltidslön och bor med sina 2 barn i en mindre 2:a och omsätter månadsvis bra mycket mindre än motsvarande socialbidragsnorm för familjen. 

Jag har som sagt själv levt långt under norm utan att tycka att det kändes det minsta fattigt, kanske för att jag inte anser att man behöver visa sig rik inför andra.