Fattar mig ej på vissa fattiga
Anonym skrev 2011-06-02 13:30:10 följande:
och åkte aldrig flak och vet ni vad? Det har blivit en lycklig vuxen av mig också 
Inlägg från: trettioplus
|
-
Fast just det skulle jag aldrig vilja låta mitt barn undvara om det gick att undvika. Studentveckan tillhör en av de absolut lyckligaste veckorna i mitt liv och jag hade aldrig viljat vara utanför gemenskapen där.
-
Beror nog på VILKA räkningar det handlar om. Har jag möjlighet att betala dem med dröjsmålsränta och straffavgift kommande månad skulle jag kanske skjutit upp dem.Anonym skrev 2011-06-02 14:07:06 följande:Vilket är viktigast, att ditt barn får åka flak, eller att du betalar räkningarna?
Det är en typiskt felprioritering som slår tillbaka ännu hårdare mot familjen när räkningarna går till inkasso. Som vuxen måste man våga säga till sina barn att man inte har råd, eller så får man se till att förbättra sin situation. -
Nej, det är jag inte. Men jag skulle gärna äta nudlar några dagar den kommande månaden för att låta min unge åka på flaket, om så skulle vara.Anonym skrev 2011-06-02 14:15:43 följande:Men då är du uppenbarligen inte fattig. Är du fattig lever du ju på marginalen hela tiden och kan inte betala massor med räntor och dröjesmålsavgifter.
-
Antagligen är det därför vi lägger helt olika värde i att få vara med på det där.Anonym skrev 2011-06-02 14:28:35 följande:Jag är också 30 + men inte var studenten den lyckligaste tiden i mitt liv. Jag har varit betydligt lyckligare vid andra tillfällen då det inte kostat ett öre.
-
Varför är det en felprioritering?Anonym skrev 2011-06-02 15:18:58 följande:Från bloggen:
"Jag är 19 år och tar studenten om knappt två veckor. Det gör ont att veta att min mamma, min underbara mamma, som sparat 1000 kronor i månaden sedan augusti inför min student, inte själv har en säng att sova i pga. det."
"Alla mammor och pappor som finns och lever ensamma och försöker få allt att gå ihop, ni är värda guld. Att ni finns och älskar era barn trots hårda ekonomiska situationer, det är värt mer än något."
Sophie, som tog studenten förra året, uppskattar att hennes studentfirande kostade 6 000 kronor, med flak, balklänning, bil och champagne.
Snacka om felprioritering. Mina ungar skulle inte få 6000 till studenten, och då har vi ändå över 60.000 netto varje månad. Jag tycker att det är helt hutlöst!
Om det är viktigt för dem - vem är du att döma?
Sedan var det någon som ansåg att det var dåligt prioriterat med bil, rökning, sprit och djur när man är fattig också. Jag kan personligen tycka att det mesta av det är förkastligt, men när det kommer till djuren håller jag inte med. Väldigt många finner ro och livsglädje i sina djur. Många så pass att de till och med skaffar hund eller katt fast de inte ens har en riktig bostad. Dessa djur skänker ofta även tröst och glädje åt familjernas barn. Och när det kommer till psykiskt sjuka människor, så är det ofta djuren som får dem alls att gå upp ur sängen. -
Mobiler har även de allra fattigaste, så det är uppenbarligen högprioriterat. Bland de allra fattigaste i kåkstäderna och bland uteliggarna så hittar du alltid mobiltelefoner. Så är det.Anonym (Oförstående nr 2) skrev 2011-06-02 17:18:04 följande:Läste nu i fattigbloggen lite snabbt och jag fattar inte riktgt vissa saker. Man ser på någon att han är fattig för han har en gammal mobiltelefon, har man råd med en mobil om man är fattig? Eller hon som skrev att hon ville hjälpa sin mamma men att studiebidraget bara räckte till busskort och hundmat. Gör er av med hunden då så kanske ni har råd att köpa mat till er själva. Eller är mobil och husdjur något man absolut behöver om man inte har pengar till mat?
-
Vad är normen för matkostnad per person om man är två eller flera?sunatet skrev 2011-06-02 17:43:09 följande:Alltså, ni som pratar om att ekonomiskt bistånd från soc ska täcka allt. I riksnormen ingår 1640 kr i matkostnader för en ensamstående vuxen.
-
Det här har, enligt vad jag har förstått, blivit jättevanligt.sunatet skrev 2011-06-02 17:43:09 följande:Det kanske blivit problem med ens företag så att man gått i konkurs. Massvis av saker kan hända.
Ams driver gärna på att arbetslösa och sjukliga ska driva egna företag. Tyvärr har resultatet av det blivit att massor av människor gått i personlig konkurs. -
Jag tycker att det var ett otroligt dåligt förslag. Att låta saker gå till kronofogden är att skaffa sig senare (och värre bekymmer). Kostsamma för samhället också, om jag behöver tala språk som de flesta verkar förstå bättre än empati.riboflavin skrev 2011-06-02 19:52:44 följande:och prioriterar definitivt bort avbetalningen på soffan (som man borde sparat till från början) och låter dessa gå till kronofogden.
Jag är övertygad om att samhället skulle tjäna på att stå för mindre krediter, framför att låta folk hamna hos fogden, både i kostnader och enskilt lidande. -
Har du aldrig köpt något på avbetalning någonsin? Jag tror de flesta har det faktiskt.riboflavin skrev 2011-06-02 20:34:29 följande:Ja, men då ska man inte klaga på att man har för lite pengar till annat heller, eller hur? För det var ju det vi pratade om, att försörjningsstöd inte SKA täcka avbetalningar och räntor. Har man inget val så har man inte och då är det jävligt fel att prioritera krediter framför mat till sina barn.
Om alternativet till att gå hungrig ett par dagar är att hamna hos kronofogden, så föreslår jag svälten. Kroppen klarar det. Hamna hos fogden är att be om problem även framöver.