Fattar mig ej på vissa fattiga
Fast jag förstår visst, även om det är tragiskt. När livet suger vill man unna sig något för att lysa upp sin erbarmliga tillvaro och SKITER i hur man ska lösa det längre fram. Dessvärre kommer ju surt efter.
Sen har vi ju i Sverige fått en mentalitet att alla "förtjänar" att ha en viss standard. Det kan man ju tycka vad man vill om, men vissa människor ser till att få den standarden vare sig de har råd eller inte, på kredit om inte med kontanter. Och ribban för vad den där "normala" standarden som alla borde ha höjs hela tiden.
Mitt barn ska inte behöva betala sin student själv. Jag fick betala min student själv trots att jag har föräldrar med god ekonomi och jag tycker fortfarande inte att jag lärt mig något vettigt av det. Jag hade höga betyg från gymnasiet och tycker ärligt att mina föräldrar kunde ha tagit den sista stora utgiften för mig för att fira och gratulera mig till studenten. Säkert var det en del av deras uppfostringsfilosofi, men där tycker jag den gick snett ärligt. Mitt barn ska inte överösas med onödiga pengar och prylar om vi har råd, men vissa utvalda saker ska det inte sparas på för honom. Studenten (förutsatt att han faktiskt tar studentexamen, godkänd i alla ämnen) är en sådan sak.