Det handlar ju inte bara om vad man har för utgifter, vad man kan dra in på utan lika mycket på vad man har i inkomst.
Om man varje månad har lika mycket i räkningar som man har i inkomst så GÅR det inte att spara undan pengar oavsett hur snålt man lever.
Om man är i situationen att man varje gång man handlar tvingas välja mellan mjölk ELLER toapapper så känns det som ett slag i ansiktet att tvingas lyssna på folks fördömanden att man är slösaktig!
Det kan också vara så att man har gamla utgifter som inte täcks av soc.normen men som ändå måste betalas.
Jag vet inte om jag vill kalla det "felprioritering" om man väljer att betala dom räkningarna istället för att hamna hos kronofogden.
Med gamla utgifter tänker jag på såna som tex möbler på avbetalning under den tiden man hade ett fast jobb med en fast inkomst och således hade räknat med att ha råd att betala dessa.
Eller man kanske har en gammal skruttig bil som man MÅSTE ha för att man bor tjorvigt till eller jobbar på tider då inga kommunala färdmedel finns. Detta täcks inte heller av soc.normen och bensin och reservdelar/skatt/försäkring är inte billigt.
Ibland känns det som om man anser att människor med sämre ekonomi på nåt sätt har förtjänat detta genom att vara slösaktiga/prioritera fel.
Nåja, alla kan bli sjuka eller arbetslösa, det är inget jag önskar någon men lite förståelse brukar det i alla fall kunda skapa.
Ja det finns säkert en uppsjö av olka orsaker till varför man är eller blir fattig.
Sen finns det ju så många olika definitioner på vad som är att vara fattig
Vissa tycker att en ny iphone tillhör existensminimum medan andra ligger vakna och oroar sig för hur dom ska kunna skrapa ihop till en matsäck åt ett skolbarn.
Nej det är inte bara att gå dig och få pengar i handen som många verkar tro.
Du ska redovisa alla dina inkomster och utgifter, specificera läkarkvitton, hyresavtal, hyresavier, elräkningar mm och för vissa är det ett helvete att bara få ihop pengar som det kostar att ordna alla dessa kopior.
Min bästa vän i är i den här situationen.
Hennes liv är ett helvete varje dag, hon har blivit deprimerad och tvingats gå till läkare då hon till slut kraschade totalt över all pengaoro.
Många dagar har hon inte ätit nåt annat än havregrynsgröt eller makaroner och om hon skulle se denna trådstart så skulle hon nog gå ut i skogen och ta livet av sig.
Det är så lätt att sparka på nån som ligger, men jag fattar faktiskt inte varför?
Känns det bättre, känner du dig som en bättre mer sparsam människa eller följer du bara med i strömmen som alla andra utan att föe en sekund tänka efter vad det egentligen innebär att varje minut behöva oroa dig för hur du ska kunna få ihop till hyran och maten.
Ja det blir ju som en negativ spiral om man aldrig får en chans att komma ikapp.
Många tvingas skjuta upp sina räkningar för att ha råd med maten månaden ut, nästa månad kanske det kommer lite pengar men dom går då åt till att lösa förra måadens räkningar.
Många verkar tro att det FINNS pengar men att man bara väljer att slösa dom på cigaretter eller annat men i många fall så får man inte ut mer än att det räcker till just hyran och maten, och man kanske inte ens har råd att betala för mediciner eller tandläkare.
För många människor är det en katastrof att få hem en lapp från skolan där man vill ha med matsäck och fickpengar till glass.
Nej det förstår jag, men ponera nu att den avbetalningen redan finns och livet inte går att backa tillbaka till den dagen man tog beslutet att köpa soffan på avbetalning.
Då undrar jag hur man gör när man "lägger ifrån sig" den utgiften.
Givetvis fattar jag att man inte går och tar en ny mobil på avbetalning om man lever på soc.
Men om man nu har oturen att bli tex arbetslös eller sjuk så KAN det hända att man har gamla utgifter som inte bara försvinner för att man förlorat sitt jobb.
Det bästa är att aldrig ta nåt på avbetalning, det förstår även jag, men människor har inte alltid en kristallkula att se sin framtid i, det räcker med att man skadas på jobbet så är cirkusen igång.
Försäkringkassepengar som dröjer, en akassa som kanske dröjer eller inte ens existerar, utan man tvingas vända sig til soc för att slippa bli vräkt.
I ett sånt läge är man inte mycket hjälpt av dessa råd, att man borde ha tänkt på det för två år sen eller att man borde sluta röka fast man inte ens röker eller att man får "sluta slösa" när man handlar muggpapper.