Hatar sin lillebror

Trotssyndrom? Bara en tanke...

Nej, tror inte det handlar om det. Det är bara lillebror han är så mot, samt mot oss föräldrar. Avundsjuka tror jag, men vet inte säkert.

Ni måste bekräfta honom i hans känslor av avundsjuka osv. Säga till honom att det är ok att känna så.

Åh - så tråkigt :(

Kanske ni kunde få tips från en psykolog eller liknande? För det är ju inte som det ska att man beter sig så mot någon annan, det där handlar ju inte direkt om syskon som gnabbas emellanåt... Någon med mer erfarenhet och utbildning kan säkert se saken på andra sätt och komma med konkreta råd.

Precis min tanke.
Sen funderade jag litegrann över hur det här med straff ter sig.
Kan hända att han får ännu mer agg emot sin bror om ni placerar honom i hallen, eller tar hans leksaker.
Förstår att ni inte vill att han ska komma ut "ostraffad" med att slå sin bror men jag tror ärligt att ju mer ni bannar honom, ju mer kommer han att tycka illa om denna lillebror som kommer och får all positiv uppmärksamhet.

Har ni pratat med bvc om att få träffa en barnpsykolog?
Er son gör ju itne detta för att vara elak, det kan jag inte tänka mig. Han har det nog bara jobbigt och  behöver få bli bekräftad.

Ja, jag tror vi måste ta till professionell hjälp då han verkligen inte tycks fatta vad man säger till honom hur mycket man än förklarar och säger åt honom. Vi bekräftar honom också såklart, men kanske inte så mycket som vi borde. Man blir liksom ledsen inombords när han säger att han inte vill ha någon lillebror och att han inte tycker om honom så därför gör han honom illa....det känns inte helt normalt. Jag tror dessutom att han kan ha ADHD så det är väl ytterligare något som kanske kan kopplas till detta vilket jag borde kolla upp. Han är väldigt aktiv och sover lite, så man får aldrig någon vila...när kan man kolla upp ADHD?

Fast ni verkar väl straffa honom mer än visa förståelse om ni sätter honom i hallen, tar ifrån han leksaker osv...?

Kan man inte få råd av bup i en sån situation?

Var en period vi försökte låtsas som inget, bara för att se om han ändrade sitt beteende då han inte fick någon "attention" från oss, men då for minstingen bara mer illa, samt det gör ont i hjärtat när han får ta smällarna hela tiden. Så det funkade inte. Ska försöka att mer prata med honom och bekräfta hans tankar, men när jag väl gjort det så gör han ändå om det några minuter senare, så verkar inte spela någon roll. Är det BVC man bör prata med om man vill komma till psykolog eller liknande? Vi har precis flyttat till ett litet samhälle från storstad och inte varit i kontakt med BVC än och han har inte börjat på dagis, blir först efter sommaren. Dock så tyckte de att han betedde sig normalt på hans förra dagis så verkar bara vara i familjen han beter sig så här. Det är bara mot lillebror som det är så illa med.

Går han inet på dagis?
Ifall han hade tendenser till adhd borde de redan ha utfärdat någon form av varning.

Allt det du skriver kan han göra i protest mot er.
Tycker lite synd om er son. det var ju inte han som valde att få en lillebror och sen blir han dessutom straffad för att han inte vill ha en. Jag vill inte vara dömmande och jag menar inget illa. Men det är inte så att lillebror bara får en massa gull och storebror bara får bannor? Låter lite i dina inlägg som att du är lite arg på din "stora" son?

Han har gått på dagis sedan han var drygt 1 år, men vi har precis flyttat till annan ort och därav har vi inte fått någon dagisplats utan båda barnen börjar på dagis efter sommaren. Vi bodde tidigare i lägenhet och trodde att den äldre var rastlös, då han klättrade på väggarna hemma. Han är väldigt aktiv och därför flyttade vi delvis till hus med tomt på landet så han skulle kunna få leka av sig och kanske lämna sin bror lite i fred. Men han är samma som tidigare, om än värre, då han inte går på dagis nu, så han blir väl ännu mer rastlös. Min sambo är pappaledig med båda barnen, och han tycker det är fruktansvärt jobbigt att det är så här. Det går inte att njuta av sin föräldraledighet vilket känns riktigt sorgligt. Vi kan inte ens ta en syskonbild med egen kamera utan att han ska pilla honom i ögat, ta stryptag på honom eller dyl. De går dock på öppna förskolan dagligen för att han kontakt med andra barn och inte bara vara hemma.

Från början gullade vi säkert mer med den yngre, men sedan vi förstod att det var något som inte stod rätt till så har vi försökt tänka på det, och gulla och spendera lika mycket tid med båda. Samt båda för beröm eller tillsägelser när de gör något galet. Samt den yngre gör också mycket otyg nu som han lärt sig av sin bror.

Ja, det är den äldre jag är arg på innerst inne då det är han som inte kan acceptera sin yngre son. Den yngre vill inget hellre än bli underhållen och leka med den äldre men det slutar alltid med att han far illa, och tycker då så synd om honom. Det är svårt att känna något annat, men försöker verkligen inte att visa det för barnen.