hur står man ut?
Det värsta är väl lyckligtvis ganska ovanligt. Läkarkåren är ju grymt duktiga nu så vad det än är så kan de troligtvis fixa det. Se det som att det bara är bra om de hittar något för då kan de ju åtgärda det.
Inlägg från: A von B
|
-
-
Okej.september0809 skrev 2011-05-26 16:02:08 följande:nja fast om det skulle vara en blodsjukdom är det samma som min mamma har då den är ärflig och den kan man tyvärr inte bota utan den får jag isåfall leva med resten av livet och det är förstadiet till kronisk leukumi.
Hur illa är den sjukdomen då? Menar med prognoser och så. Kan man leva många år efter det upptäckts? Började det likadant för din mamma?
Fördelen med att ana vad som är fel är ju att man kan börja bearbetningsprocessen direkt. -
Det är så olika hur man hanterar tragedier men hade jag varit dig så hade jag nog försökt hitta glädjen i att jag faktiskt hunnit få två barn redan om det nu inte kommer gå att skaffa fler. Även att en diagnos inte innebär slutet nästa vecka utan att jag troligtvis hinner leva och se mina barn växa upp. Att börja tänka i de banorna hjälper dig kanske tills du får besked.september0809 skrev 2011-05-26 16:17:56 följande:de är en sjukdom man kan leva med men den kommer utvecklas till kronisk leukumi och man går på medicin och blodtappning för att hålla den under kontroll men hur de ser ut när man haft den många år vet jag faktiskt inte.
min mamma fick ockås blåmärke utan anledning och ledvärk men på henne upptäckte dom det genom att hon hade skyhögt blodtryck och höga infektionsvärde och dom räknar att hon haft sjukdomen ett bra tag innan den upptäcktes.
jag som har planer för fler barn har inte tid att vara sjuk...vi hade planerat att skaffa en liten till nu men det får vi lägga på is....
Men håller tummarna för att det inte är något farligt.