Som sagt ni vet inget,disskuterar inte med social älskare!!!
Skiter i vad ni säger,jag vet mycket väl hur jag hade det hos min mamma å inte,jag var 5 år när jag fick VUL!!! JAG MINNS ALLT,men ni vet inget,så knip igen angående mitt liv e snälla...
Som sagt ni vet inget,disskuterar inte med social älskare!!!
Skiter i vad ni säger,jag vet mycket väl hur jag hade det hos min mamma å inte,jag var 5 år när jag fick VUL!!! JAG MINNS ALLT,men ni vet inget,så knip igen angående mitt liv e snälla...
Jag har inte själv men en nära anhörig till mig har fått sina barn LVU:ade. Det skedde verkligen inte lättvindigt tycker varken jag eller hon. Hon var otroligt tacksam efteråt att någon reagerade och anmälde. Det var för stor alkoholkonsumtion i hennes fall, och barnen for illa.
Tyvärr när hon var inne i sitt missbruk såg hon inte det vi alla andra såg. Hon tyckte hon var glad och festlig varje dag och en rolig mamma liksom...Nu har hon fått behandligt som soc ordnade åt henne och nu när hon är nykter kan hon se saker och ting i det rätta löjuset att det var till hennes eget och barnens bästa, för nu ser hon saker som vi alla andra såg. Tidigare kunde hon inte se det ur hennes barns perspektiv utan hon tänkte som en missbrukare. I och med att hon samarbetade och gick med på behandlig och allt så händer inte så särskilt mycket mer, hon kommer få sina barn tillbaka (en son och en dotter har hon).
Så alla LVU beslut är ju inte av ondo det var mest det jag ville säga. Sedan så görs det säkert misstag men jag har svårt att tänka mig att man tar lättvindigt på att ta barn ifrån deras föräldrar, det gör ingen utan att ha ganska starka skäl för det. Enbart tex en anonym anmälan räcker inte. Utan det krävs oftast fler anmälningar från flera olika personer och dagispersonals ord väger tyngre osv. Jag vet eftersom jag anmälde anonymt min vän. Men då hände det inget alls. Ett år senare så anmälde dagispersonalen och då hönde det grejer minsann.