Tills oss som fått/lr har barnen placerade i familjehem med LVU

Finns sååååå många barn som borde omhändertas, läs här i känsliga rummet och se vad barn lever med för inkompetenta föräldrar. Socialen omhändertar aldrig barn i onödan, tvärtom!!!! det är en stor kostnad för kommunen och det är snarast så att barn får fortsätta fara illa bara för att föräldrarätten är så vansinnigt stark i detta landet. Eller så fösöker man i det längsta med öppenvård och barnen får aldrig en rimlig chans! I storbrittanien tex så går vårdnaden över till familjehemmet nästan direkt så barnet får en chans till att knyta an utan sina biologiska föräldrar för de har inte valt dessa knäppgökar! Som att samhället inte ska gå in och skydda barn, det finaste och viktigaste vi har. Fyfan vilken knäpp tråd, offra inte barnen utan fixa era liv så kanske ni kan vara bra föräldrar sen!!

Håller helt med. Finns så mycket mer som borde ändras för barnens skull, föräldrarätten skulle helt tas bort och man skulle enbart gå efter barnens bästa och dess behov, BBIC som det så fint heter men som i själva verket är FBIC. Tror det finns en stor anledning till varför många inte vill bli familjehem och det är just föräldrarätten. ALLA som får sina barn placerade har en anledning, har följt en utredning från början till slut och hade jag fått bestämma hade detta barn redan blivit placerad som 1åring men blev nu det i stället vid 7år på grund att man verkligen ger föräldrarna chanser 100 gånger om utan att tänka på konsekvenserna för barnen verken på lång eller kort sikt. Tex man kan ju räkna ut från arslet att detta barn jag följt hade mått bäst att bli placerat redan som liten. Det är så frustrerande att man inte ens vill sätta sig in i det hela för man blir så arg på att det får se ut så här idag.

Sen påstår alla föräldrar till dessa barn att det är obefogade grunder osv. Men tyvärr är ju insikten en stor sak som sviktar hos de som får barnen placerade. och jag kan säga på en gång ett den här processen tar inte 2 dagar att genomföra utan flera flera månader till som i "mitt" fall 6 jäkla år. Så inte är det bara någon som står på dörren helt obefogat och rövar bort ens ungar. Såvida det inte föreligger en livsfara för barnet görs alltid grundlig utredning på flera månader om barnet och detta görs oftast inte bara en gång utan flera eftersom föräldern skall få chans att bättra sig med diverse stödinsatser innan barnet placeras och är grunderna så starka att det anses som ända lösning för en gynnsam utveckling för barnet och föräldrarna inte samarbetar tar man till LVU som en sista utväg. och jag tycker att det är obotligt korkat att tro att staten skulle tjäna på att omhänderta barn, till vilken nytta liksom, tvärt om så är det svindyrt om man vet hur mycket tid och engaskemang soc lägger ner på dessa utredningar, på att hitta familjehem, ge stödinsatser osv.

Håller med om allt du skrivit.

Jobbar med barn och om ni bara visste vad vi anmäler och anmäler och anmäler. Och.., anmäler. *suck* Ibland det inga som helt tvivel om nått med problemet är, vårt lands lag, att ALLT som Socialtjänster gör är typ frivilligt för föräldrarna. Passar det inte dem, drar de vidare, startat om samma procedur på andra ställen. 
Jag träffat barn dagligen som jag känner sånt ansvar för. Det är ofta kloka barn som får sina liv förstörda och VILKA kommer de att tacka när de är vuxna? Inte fan är det staten iaf. Jag har svårt att se dessa barn i ögonen varje dag, då de verkligen skriker om hjälp, hjälp till ett värdigt liv. Men vi vuxna sviker dem gång på gång. 

Så JA, det tar sån tid innan det händer nått och ett LVU kommer då verkligen INTE i första hand, det vet jag med 100%-säkerhet!

Helt ärligt? Vad ger er rätten att komma in i en tråd o skriva på det här viset? Ni kan inte sitta o säga att det går till som ni skriver i alla fall socialen handhar! Alla föräldrar med LVUade barn saknar inte insikt, några av oss har hamnat i sånt här helt pga idioter på soc. Denna tråd är till för oss, inte för er "perfekta" människor. Jag hoppas att detta inte händer er så att ni behöver vara här inne, men skulle så vara fallet kanske ni skulle överväga hur mycket insikt ni själva har?

Ni sprider felaktigheter och försöker få folk att vara rädda för soc, fast det är helt obefogat. Dom gör sitt jobb och vi skall vara tacksamma att det finns folk som kan skydda barnen även om deras insatser oftast inte är nog. Det finns ALLTID ett själ som är mer än nog för er som har barnen placerade. Och om jag skulle hamna i denna tråd av egna skäl antar jag att jag skulle vara helt linsiktlös tyvärr eftersom jag kan garantera att jag inte kommer hamna i din situation. Ingen är perfekt med dom flesta är nog bra för sina barn. 

 Det är liksom inte socialtjänsten och dess tjänstemän som går in med något tyckande i utredningar och vid LVU är det förvaltningsrätten (DOMSTOL) som tar beslut. I utredningen har mängder av personer kring barnen beskrivit dess situation liksom föräldrarna, men de tycker ju tvärtom mot alla, det ligger liksom i sakens natur att man saknar insikt när det gått så långt som ett lvu, att man INTE KAN TILLGODOSE BARNETS BEHOV. Det brukar vara åratal av anmälningar från skola, anhöriga, bvc, grannar osv osv. OM vi satte barnen främst hade vi haft en annan lagstiftning där kött och blod inte per automatik ger en rätten över en annan människa. Det finns så många människor som inte är kapabla att vara föräldrar, i och  med det inget ont om dem som människor, men de fixar inte föräldraskapet. Socialtjänsten jobbar hela tiden i uppförsbacke för att lagen inte är för barnen utan för föräldrarna. Skola dagis anhöriga är frustrerade för att soc inte omedelbart reagerar och soc är frustrerade för att det ska till så otroligt mycket för att lvu ska hålla i domstolen. alltså att barnen ska bevisligen ska fara mycket illa innan domstolen ger socialtjänsten rätt att med tvång omhänderta barnet. Jag tycker återigen att föräldrar ska se till vad de ska göra åt sina problem (det finns allltid en vårdplan i lvu, vad man ska göra för att barnet ska kunna bo hemma igen, exempelvis: sluta dricka, sluta slå, ta hjälp för sina psykiska problem, se till det grundläggande mat kläder skola, eller vad nu anledningarna till omhändertagningen var. Läs lisbeth pipping om hennes uppväxt. (pipping.se) hennes räddning hade varit en familjehemsplacering men det blev tyvärr aldrig så. Hon ger barnet en röst!

Så du menar att även jag borde gå in i trådar som vänder sig till folk med samma problem för stöd, och uttala mig om något jag inte har någon aning om?

Men förstår du inte vad jag skriver? DE VILL INTE GE MIG EN VÅRDPLAN! De tänker inte arbeta för att mitt barn ska hem därför tänker de inte göra NÅGONTING!
Och faktiskt vore det bra om du slutade skriva, för som jag sa i början är detta en stödgrupp för personer som har eller har haft LVU:ade barn... 

Men förstår du inte vad jag skriver? DE VILL INTE GE MIG EN VÅRDPLAN! De tänker inte arbeta för att mitt barn ska hem därför tänker de inte göra NÅGONTING!
Och faktiskt vore det bra om du slutade skriva, för som jag sa i början är detta en stödgrupp för personer som har eller har haft LVU:ade barn... 

Ja, rent tekniskt gör de det, men de finns paragrafer för allt och de är tolkningsbara så att säga.
Mina barn är 2, 4 och 7, den yngsta är LVU:ad. 

Jag är livrädd för att anmäla, de har sagt att de ska ta de andra barnen om jag bråkar :/

De som gjorde utredningen på det LVUade barnet, deras mantra var att "bråkar ni eller inte gör som vi säger så tar vi de andra barnen också". Detta vet jag att det inte borde kunna hända, eftersom de är avskrivna för att det finns INGENTING på dem, men eftersom det är som det är blir man ju orolig.

1:e socialsekreterare har tex i nämndmötet besvarat vår fråga på hur det kunde gå så långt med att skrika att vi måste väl fatta att vi är okompetenta föräldrar, därefter sa han när vi kom ut i korridoren (tyvärr var det bara vi där) "jag ska personligen se till att ****** aldrig kommer hem igen" 

Vi har tagit upp det med advokaten men eftersom ord står mot ord kan du ju gissa vilka de tror på^^ (detta trots att jag har en relativt bra ställning i vanliga fall) 

Det är ju där problemet ligger i att jag inte vill outa min familj, och absolut inte de andra barnen! Försöker så att komma på en annan lösning men hittar inget. Trodde självklart på systemet, men de lyssnar ju på soc´s lögner, vem är jag att stå upp mot dem om jag är en simpel barnmisshandlare?
Nej, hela den här grejjen har nästan knäckt mig helt och jag som förut var väldigt framåt och trodde på månniskan har dragit mig tillbaka och funderar alltid på baktanken i vad alla säger...