Tills oss som fått/lr har barnen placerade i familjehem med LVU

Att få sina eller sitt barn omhändertaget enligt LVU kan inte "hända vem som helst" uttalandet i sig är helt befängt, det visar att ni inte vet vilket arbete som krävs från myndigheters sida för att "kunna" omhänderta ett barn i Sverige, jag förstår att man kanske blir partisk när man "förlorar" sitt barn, men varja människa som försökt få igenom ett LVU efter att ha försökt alla andra lösningar under en lång tid, ibland så lång tid att andra i arbetsgruppen som hör omständigheterna (i tex handledning) undrar vad kollegan håller på med vet hur noggrant och seriöst allt material man presenterar måste ha behandlats inför länsrätten, glöm inte att det är en juridisk process, vet att inte "vem som helst" kan få sitt barn omhändertaget eligt LVU, det är helt enkelt inte sant.

Om du visste hur lång tid det tar att få igenom ett LVU, vilket arbete som krävs, och hur många LVU`n som inte går igenom trots omständigheter som skule få allmänheten att må riktigt dåligt så skulle du inte fortsätta med dina argument, jag förstår att du kanske har skäl att känna som du gör, men kom i håg det handlar om barnen, inte föräldrarna. En sak till som du borde veta är att socialtjänsten drar sig för LVU eftersom det är en process som kräver enormt mycket arbete för handläggarna, samt att man inte vill skilja barn från sina föräldrar och att det tyvärr finns en ekonomisk aspekt eftersom LVU kostar otroligt mycket pengar i form av placering, samt att man vet att barn egentligen behöver sina föräldrar. Men om barnets liv och framtida utveckling är i fara krävs det att någon gör jobbet. 
Den "skyldighet" som du hänvisar till är beteenden som skadar barnet som uppvisas om och om igen inför andra vuxna (förskola/skola, familjeterapeuter (oftast socialtjänstens första insats), andra vuxna runt omkring barnet som kontaktar socialtjänsten med sin oro, polisen, samt barnets egna beteende). I det läget gör man bedömningen att bevisen räcker och att barnet måste skyddas. Hur länge tycker du att man ska vänta ?

Anonym (Lola), ok du har en poäng, men behöver man inte tvingas se verkligheten för att kunna bearbeta något och kanske sedan förändras?? Kommer man närmre målet att få sitt barn "tillbaka" genom att intala sig att någon är ute efter en, försöker bara nyansera debatten. Då kan ju TS och de som TS vänder sig till prata om hur de känner, stötta varandra, vad vet jag istället för att tillsammans fortsätta med att leva i en värld där man bara vill prata om det som känns bra och hur "alla andra förstör"istället för att se verkligheten, men visst o du tror att det gör att TS får tillbaks vårdnaden om sitt barn så....

Ni måste skilja på omedelbart omhändertagande och ett faktiskt LVU