det gör inte så förbannat ont som alla säger

Jag vill bara som en helt vanlig och absolut inte hjälteutnämnd tvåbarnsmamma ge några uppmuntrande ord till er som oroar er inför förlossningen!

Med första dottern hade jag en jättelätt förlossning. Tänkte under krystvärkarna lite skämtsamt för mig själv att "jaha nu kanske man ska skrika lite som de gör på tv". Det kändes, men det var inga problem. Mellan värkarna babblade jag och barnmorskan om våra semesterplaner. Valde epidural och lustgas som bedövning.

Senaste förlossningen för tre veckor sedan var ännu lättare. Stod upp vid sängen och skojjade med barnmorskan när jag var öppen 10 cm, sen la jag mig på sängen och sonen var ute efter tre korta krystvärkar. Inga som hellst problem. Klämde på allt vad jag förmådde under värkarna och spelade schack med mannen där emellan. Hoppade upp ur sängen strax efter sonen var ute och tog en lång dusch. Underbart! Valde lustgas som bedövning.

Vad vill jag säga... Vet inte riktigt, men på något viss vill jag förmedla min bild av att föda barn. Jag är inte superwoman, feg, blyg och allt sånt, men jag vill säga att jag inte tycker att det gör så JÄVLA SJUHELVETES ONT ATT FÖDA BARN som väldigt många anser. Det är min bild, min sanning och min verklighet. Skulle kunna göra det om fem minuter igen om någon frågade mig, just för att det är ett så fantastiskt underbart ögonblick av ens liv, både för att man får lära känna sin kropp på ett sätt man aldrig gjort förr, men framförallt för att man får möta sin ängel, sitt hjärta sitt allt.

Lycka till alla blivande mammor!!!