tips från styv/ bonusföräldrar tack!

Förstår dina gravidhormoner, inte kul. MEN, iom du blev ihop med denna man så ingick ju barnen o ja du vet hur det låter. Men en grej kanske kan vara o trappa upp tiden hos er, börja med från varannan Torsdag t Söndag o sen öka på succesivt. Sen när er bebis kommer så kanske man kan tulla lite på mamman en period. Alt börja med det efter ert barn kommit. Men varför vill hon bli av med sina barn, varannan vecka som merparten av skilda  föräldrar har kan väl vara bra?  Sen är det väl inte bara du som ska ta hand om hans barn? De har väl sin pappa med. 

tack för ditt svar. jo och jag var med på att han hade barn och vi har bratat om innan att dom skulle bo hos oss. men det var för några år sedan och då var det inte aktuellt. men nu när det är som rörigast i vårat liv då passar det henne bra.   vi ska försöka ha barnen mer nu i sommar så hon får leva livet vilket antagligen är det hon saknar. det tar ca en timme att åka imellan så tyverr är inte varannan vecka något alternativ när barnen går i skolan. 

Ok, men att hon vill riva upp barnen från kompisar o allt, men det kanske är bra för henne som sagt o få lite egen tid i sommar. Har ni bra kontakt kanske ni kan sätta upp en plan tsm att ni har barnen mer. Sen att de går i skolan betyder generellt att de är lite större o självgående, kan ju vara en bra hjälp för dig medans mannen jobbar, bara kunna ta en dusch i någorlunda lugn o ro =) 
Just nu är jag inte bonusförälder men har varit i 7år o under tiden även fått ett barn. 
Har ni bra kontakt med bion, eller vill hon mest bråka tror du? 

kontakten är bra så länge hon får som hon vill... där startar problemet. för jag kan tänka mig att det handlar lite om att ställa till det för oss nu. för om vi inte gör som hon vill ställer hon till ett herrans liv utan någon som helst tanke på hur barnen mår i det hela o det vill ju varken min sambo eller jag men man vill ju samtidigt inte lyda henne blint.     funka det bra när du var bonusförelder hur tänkte du för att älsa alla barn lika. jag vet ju inte hur jag kommer reagera om dom bor här det är det som skrämmer mig annars vill jag självklart att dom ska må bra o vara hos sin pappa.

Det funkade sådär, nu va jag rätt ung 19, när jag träffade exet. Jag gick absolut inte in i mammarollen utan va pappas tjej kort o gott. Mot slutet funkade det bättre. 

jag kan (tyvärr) erkänna att jag var väldigt omogen när jag fick mitt barn, jag blev sur när syskonen höll på o gulla med "mitt barn" vilket jag idag skäms o hatar mig själv för. Men 21år o nybliven mamma gjorde nog det hela så. Har dock fortf kontakt med dem o deras mor o jag är vänner.

Men det va det jag tänkte, ni kanske kan mötas halvvägs sas, ni har de kanske varannan vecka några veckor efter bebis kommit o sen heltid lr fortsatt vv. Man kan ju hoppas att hon tillåter er o landa, framförallt du då efter förlossningen några veckor. Kommunikation är A & O. jag ska själv ha barn i Nov och jag kommer nog själv behöva landa i lugn o ro lite utan mitt tidigare barn, oxå för min sambos skull. Nu har jag o exet löjligt bra kontakt o är vänner så det är inga problem. Såklart kommer min son vara här, men läxläsning o fritidsaktiviteter får hans pappa ta lite mer i början.
Hur gamla är barnen? Hoppas verkligen bion o ni kan lösa detta på ett bra sätt för alla inblandade o för att du ska komma in i din mammaroll i lugn o ro.

jag är också bara 21. men har länge stått på egna ben. så på det sättet oroar jag mig inte. ja ja hoppas hon hjälper till med det nu om vi kan ta barnen i sommar innan jag ska föda..  annars finns ju farmor som kanske kan gå in. så hoppas vi på att hon "leker färdigt" under sommaren. så barnen kan börja skolan hos henne igen efter sommaren för hon flyttar väldigt mycket och ryckt upp barnen flera ggr  nu har dom mycket kompisar så det skulle vara synd att dra upp dom igen. men om det inte funkar hos henne måste vi ju ta dom  för barn ska inte må dåligt  är själv skilsmässo barn så det känns jätte viktigt att dom inte mår dåligt av att hon inte vill ha sina barn mer  vilket jag inte riktigt kan få in i mitt huvud.

Jag känner igen mig! Jag har två bonusdöttrar och fick en son för tre månader sen. Jag bodde i en annan stad när jag blev gravid så pappan och jag flyttade inte ihop förräns en månad innan förlossningen, jag var tvungen att jobba färdigt innan jag kunde flytta. Jag hade panik för hur hans tjejer skulle ta det. Jag är också skilsmässobarn och har varit med om både bra och dåliga bonusföräldrar, samt bra och dåliga hanteringar i samband men en ny relation. Jag var jätterädd att det skulle bli för mycket för dem med flytten. De skulle vänja sig vid mig och vice versa. Dessutom skulle de få en lillebror i samma veva. DÅ föreslog min sambo "men kan vi inte ha barnen varannan vecka när sonen är född?" Min panik växte. Jag har gärna dem här varannan vecka, det är inte problemet. Men inte direkt efter min första förlossning och jag tyckte dessutom att det skulle bli för många förändringar för barnen på en och samma gång.

Vi hade enorma bråk om det här. Jag hade fått skjutsa till och från skola eftersom sambon jobbar natt och behöver sova på dagen, och jag ville inte det. Tack och lov var mamman på samma sida som mig, hon tyckte det blev för mycket för barnen samt att det inte är mig det ska hänga på för att de ska kunna bo här mer. Det är pappan som ska huvudansvaret i så fall.

Gud vad jag babblar. Jag tycker iaf att om ni nu bestämmer er för att ha barnen varannan vecka även efter att ert barn är fött, då är det han som ska se till att allting med dem funkar. Hämtningar, lämningar, matlagning osv. Du ska inte behöver känna stress över de sakerna med en nyfödd. En bebis är tressande som det är. Sen när man lärt känna den nya människan och vant sig vid situationen, då kan man ta mer ansvar för de andra barnen. Eller, ansvar tar man ju alltid, men du förstår hur jag menar.

Jag vill fortfarande inte sköta hämtningar och sånt. Jag gör det när det krisar sig, men det är hans barn och de ska vara här för att träffa honom. De ska inte vara här för att det är praktiskt möjligt för att jag bor här nu, det ska vara praktiskt möjligt för pappan också.