• annika82

    ett slag i magen.

    Efter ett halvårs utredning om varför jag inte blir gravid fick jag svaret igår.....övergångsåldern. kändes som om hela världen rasade framför mig. har gråtit hela fredagen samt hela natten. Äggdonation är enda sättet. vet att jag ä långt ifrån ensam men jag har aldrig kännt mig så tom och ensam som nu.....

  • Svar på tråden ett slag i magen.
  • Amazina

    Oj... Vad tråkigt! Finns det inga hormoner i världen som kan hjälpa? Hoppas det löser sig! Kram!

  • viseversa

    men hur kommer det sig? Du är ju inte ens 30. Finns det ingen behandling du kan göra för att stoppa det? Beklagar ts=(

  • annika82

    Jag har drabbats av ett inte allt för vanligt tillstånd som gör att jag hamnar i övergångsåldern redan i tonåren men inte märkt av det pga p-piller.......hade läkarna upptäckt det när jag var tonåring så hade de tydligen kunnat ge mig någon behandling.....sorgen är fruktansvärt jobbig att bära.... vill bara skrika av smärtan i bröstet. Skrikandes

  • NKmamma
    annika82 skrev 2011-05-14 22:02:33 följande:

    Jag har drabbats av ett inte allt för vanligt tillstånd som gör att jag hamnar i övergångsåldern redan i tonåren men inte märkt av det pga p-piller.......hade läkarna upptäckt det när jag var tonåring så hade de tydligen kunnat ge mig någon behandling.....sorgen är fruktansvärt jobbig att bära.... vill bara skrika av smärtan i bröstet. Skrikandes


    Åå gumman så fruktansvärt för dig. Fick konstaterat för tidigt klimakterium 2005 och också jag bröt ihop. Den där smärtan minns jag alltför väl. Och den oerhörda sorgen och förlusten över min kvinnlighet. Ta kontakt med en kurator nu så du kan få bearbeta detta direkt.
    Jag minns att jag sa till sambon att han skulle lämna mig så att han kunde träffa någon som var fertil.
    Du kommer att greja det här.
    Skickar en kram.
  • annika82

    ÅÅåååhhh....miss marple...det är precis så jag känner...varför ska min sambo leva med mig som förlorat min kvinnlighet när han kan få barn med någon annan kvinna....känns som smärtan alldrig kommer att försvinna......känns skönt att få prata med andra i samma situation...får jag fråga i vilken ålder du fick dessa fruktansvärda nyheter????

    Tack..

  • NKmamma

    Jag var 36 år. 
    Vill du skriva av dig så är min inbox öppen
    Kram.

  • Lie71

    Förstår hur du känner dig och mår, Lider med dig.


    Prata gärna med en kurator som kan ge dig stöd och de finns för att lyssna.


    Fick reda på förra året att jag hade kommit i för tidigt klimakterium, och det var runt 30 års åldern som jag hade klivit in i det enligt läkaren. Vi hade börjat försöka 2009 med att skaffa barn och sen blev det tji.


    Jag sa samma sak som Miss Maple till min sambo om att lämna mig.
    Låt detta landa och sjunka in. Ställ er sedan i landstingskön för ÄD
    Vi ska nu till AVA Åbo v22 för första ÄD. Så det finns andra alternativ.
    Kram

  • Dan70

    Otroligt jobbigt... . Jättetrist! Många här som skriver under äggdonation har gått igenom exakt detsamma, så vi vet.  Jag gick igenom cellgiftsbehandlingar som ung, så jag visste att det skulle bli svårt att få barn. Men när man väl får det skrivet svart  på vitt på ett papper då kändes det jättetungt. Men det otroliga är ju att man kan göra äggdonation. Efter att ha bearbetat sorgen så känns det fantastiskt att denna möjligheten finns. Man blir ju den biologiska mamman ... .
    Om du undrar över något om äggdonationer i Finland eller Spanien ... hör jättegärna av dig.
    Stor kram

  • Tistel

    Hej annika82,
    Ledsen för din och eran skull att ni fått detta jobbiga besked nu. Men om man ska leta efter något possitivt så fick ni ändå ett besked och slipper försöka år efter år och misslyckas.
    Som du ser är du låååååångt ifrån ensam.  De flesta på "svårt att få barn", har en eller annan historia som gör det svårare.  Vi drabbades av ett utomkvedhavandeskaps 2008 och förlorade "äggledarna". Tackvare det fick vi genomgå IVF behandlingar som ledde till att man kom fram till att mina ägg inte var livsdugliga 2010.
    Visst var detta s.. tjobbiga  nyheter för oss och jag kännde precis som du att jag inte räckte till. Varför skulle min underbara sambo stanna hos mig när han kan få barn med en annan.
    Svaret blev: Eva Dahlgrens:
    Hellre ett liv i en skog
    Med dej där man är gömd
    Än ett liv bland alla
    Där man är glömd
    Hellre en solig morgon
    Med ditt ljus
    Än en solig morgon
    Alla utom du
    Hundra tårar i min hand
    Från dej
    Än att du skrattar
    I nån annans famn
    Hellre hundra mil bort
    Och jag vet var du är
    Än att du är nära
    Ändå inte här
    Jag vill att du tror mej
    En endaste gång
    Försök förstå mej
    Du gör dagen så lång
    Så ändlöst lång
    Jag kan höra dej skratta
    Se din mun le
    Dina ögon lever
    Åh säg att du är med
    Att vi delar samma resa
    Och styr mot samma mål
    Kom ta min hand
    Vi gör världen till vår
    Säj att du smeker min kind
    För att du tycker om
    Att jag kan ge av mej själv
    Till den jag tycker om
    För du kom med livet
    Du ger och jag tar
    Du kom med sommar'n
    Du är allt jag har

    Jag tror att om det mot alla odds inte skulle bli ett biologiskt barn, så har ni varandra och kanske ni överväger adoption. Vad är ett liv med barn utan den man älskar ....  Flört?
    Vi är på väg för ÄD i Riga slutet av maj, inboxa om du vill ha information. 
    ps jag kan vara lite trög på att svara ibland men de kommer alltid.

    Solskenskram till alla som kämpar!!!


Svar på tråden ett slag i magen.