Kitsune skrev 2011-05-14 18:25:38 följande:
Varför ska man 100 % lita på människor som skadat andra?
Ibland undrar man om det är lättare för vissa vuxna att distansera sig till ämnet eftersom det handlar om just barn och inte en själv, ens egen säkerhet. Så det känns som något overkligt, något inte tillräckligt nära en för
att kunna vara en realitet.
Kan undra hur vissa som vuxna skulle reagera om de visste att en före detta dömd våldtäktsman flyttar in
och kommer att vara ens granne. Kommer man då bara att omfamna detta eller kommer man att känna
att det är ändå en person som faktiskt man kan tåla att inte vara naiv för och om.
Nåja, nu har jag blivit utsatt för övergrepp av rätt grova slag både som barn (4år) och som vuxen.
Hur som: Ska man resonera som så att barnen inte kan gå ut för att grannen som man vet är pedofil kanske kommer förgripa sig på dem så bör man inte släppa ut sina barn alls, för medan man håller hökögonen på Alf i dörren bredvid som man vet har förgripit sig på barn kanske man missar att den där trevlige Rolf och hans fru med jämngamla barn på gatan mittemot förgriper sig på ungarna utan att nån fattat det. Jag är inte ett dugg rädd för de pedofiler man känner till, jag är rädd för de som ingen vet om ännu.
Och ska jag vara riktigt petig är jag inte rädd för pedofiler alls, jag är rädd för psykon som förgriper sig på barn. (Nej, det är inte samma sak)