Och men det är DITT val, men det är inte så du har uttryckt dig tidigare öht. Då har du sagt att man ska anmäla annars är man medskyldig om fler utsätts, det står verkligen så i ditt inlägg och det får jag ju gå på.
Jag berättade tillslut för min familj vilket jag ångrar djupt idag... jag gjorde det av just den anledningen att jag kände mig "dum" som inte berättade, trots att jag visste att det inte skulle mottas särskilt bra. Det gjorde det inte heller och några hot och telefonterror-år senare kan jag konstatera att allt blev värre och gubben går fri. Säg därför aldrig åt någon som blivit utsatt att det är deras skyldighet att anmäla, det kan ofta bli värre för många men bättre för ingen.
Och nej polisen kommer inte hålla ögonen på denne person bara för att den får anmälningar, det funkar liksom inte så. Bevis eller så är man oskyldig, och det är ju så ett rättssamhälla bör vara trots allt.
Jag tolkar det som jag vill? Jag tar dig bara på orden du skriver, kan inte läsa något annat. Skulle jag tolka dina ord i inlägget ovan skulle det betyda att du anser att t ex jag är medskyldig om denne man utnyttjat andra barn. Det är ett otroligt starkt uttalande att göra om ett barn, för det är ju faktiskt det dem som blir utsatta för pedofiler är.
Men då tycker du alltså att det i ALLA fall är bäst att anmäla, trots att det inte finns några bevis (dvs. anmälan är värdelös och endast för statistik, man ska inte inbilla sig att man kan fälla någon med ord) och offret garanterat kommer få ett helvete? Jag vill seriöst jättegärna att du svarar på det, och motiverar det.
Ska jag också tolka det som att alla barn förstår och vet vad som har hänt? För det är ju en förutsättning för att de ska kunna anmäla. Så måste säga att det faller liksom redan där, tyvärr.
Det med inte bara en utan flera gånger förstår jag inte, hur menar du? Att en gång är ingen gång? Jag blir förvirrad.