Jag skäms för min son

Hej Ts! Det spelar ingen roll vad du gör, visst kan du försöka tvinga honom att börja med en sport exempelvis fotboll men det enda det kommer att sluta med är att din son kommer att börja avsky och ta avstånd från allt vad sport heter och i värsta fall: i från dig. Att bli tvingad till något man inte vill göra kommer aldrig att skapa intresse och nyfikenhet. Du vet ju själv hur jobbigt du tycker det är med kyrkor för att dina föräldrar tvingade dig dit när du var liten, vill du verkligen att din son ska känna samma sak för sport?

Jag tycker också att det låter som att han eventuellt kan ha AS, eller så har han det inte. Men jag tycker inte att en AS diagnos ska skrämma dig, många aspergare kan komma väldigt långt om de får möjlighet eftersom de har förmågan att koncentrera sig på sitt specialintresse och bli riktigt duktiga på de de är intresserade av. Måste han bli likadan som dig?

Vill du hellre att han börjar i fotboll, tvingar sig dit varje träning är olycklig och aldrig blir speciellt bra eftersom han inte tycker att det är tillräckligt intressant för att orka satsa fullt ut än att han får hålla på med det han tycker är riktigt intressant, blir grymt bra på tex biologi(flora), schack eller svensk historia och lyckas få ett välbetalt jobb inom sitt intresse och får må bra med det han gör?

För även om han är ditt barn så är det hans liv vi pratar om och inte ditt och man kan inte tvinga någon att intressera sig för något.

Vill du att han ska få vänner? Ja då är det bästa att låta honom gå med i en förening som gör något HAN tycker är intressant, då kommer det vara lättare för honom att komma in i gruppen. Kanske gör det inget om medelåldern är lite högre i än hans ålder då det verkar som han är lite mognare än andra 7åringar och kanske trivs bättre bland äldre.

Det är väl också för att han har svårt med de sociala kontakterna? Att ha ovanliga intressen är också typiskt. Men vadå? Vad är det för fel med att ha AS? De flesta vuxna jag träffat med AS hade jag aldrig gissat att de hade någon diagnos om jag inte vetat om det, så man behöver inte vara såå udda och konstig bara för att man har AS, det är jätteolika från person till person.

Jag fattar bara inte varför det skulle vara så farligt OM han hade asperger? För ja, det är möjligt att han har det, därmed inte sagt att det är SÄKERT att han har det. Jag tror inte att diagnoser behöver vara dåligt att få då de många gånger är nödvändiga för att få hjälp (om man behöver det) och för att förstå varför någon fungerar annorlunda. Dock är det givetvis inte bra att missbruka dem. Var har jag skrivit att jag inte accepterar att folk är olika? Läs vad jag skrev ovanför komentaren du citerade så ser du att jag tvärt om tycker att man SKA acceptera olikhet, oavsett om han har AS eller ej.

Det är inte säkert, för många upptäcks inte AS fören senare. Speciellt om det inte vållat några större problem.

Men, jag har aldrig påstått att alla måste gilla samma och att alla som sticker ut måste ha en diagnos. Jag har själv haft intressen när jag växte upp som inte var jättevanliga bland jämnåriga.
Du verkar vara väldigt anti diagnoser och det är det som jag kritiserar, inte att människor är olika.Skriver under på det här!