Jag skäms för min son

Jag tänker också på asperger. Man kan ha lindrig sådan, så bli inte skraj och tänk "Rain man" nu. *lugnar*
Jag har träffat på många barn och vuxna med asperger eller "aspergerliknande tillstånd".

Det som får mig att tänka på just asbergers är detta med specialintressen. Personer med detta snöar in på tex indianer, tåg eller kända byggnader. De kan fokusera på samma (i våra ögon) trista saker i timmar. Ritar de så är detaljerna häpnadsväckande.

Barn kan ofta upplevas som "lillgamla", intelligenta, udda. Udda kan vara BRA! Många av våra genier har dessa drag, som ett slags "nerd-gen". Duktiga programmerare, professorer inom smala områden osv osv.

Läs på lite så kanske du ser att det inte är så hemskt. Han kanske är lite annorlunda, men det är ok. Han är fin och bra- precis som han är. Och han kommer att få ett bra liv. Förmodligen ett mer välbetalt jobb än de flesta av oss. *s*

/Lärare och mamma till en son med "adhd och aspergertendenser"

Glömde- barn med asperger kan tyckas "lägga på sig". Det är för att de rör sig lite annorlunda, lite klumpigare, än "normalstörda" barn. Det kan vara svårt att lägga märke till det, enklast är att observera en barngrupp när de tex har gymnastik. Inte så att barnet är superklumpigt, men..man ser lite skillnad i rörelsemönstret. Stillasittande intressen gör kanske sitt till med.

Vuxna personer jag träffat på har _inte_ varit överviktiga. De är som du och jag- alla olika.

Testa fotboll! Det ger motion, vänner och lite mer gemenskap på rasterna. Och kolla med specialläraren på skolan, de sitter inne med mycket kunskap.