Jag skäms för min son

Blir ledsen när jag läser det du skriver....

Om det nu skulle vara så att din son har något handikap.... skulle du då skämas för honom??
Att ha ett barn med någon form av handikap är en prövning som INTE är något att skämmas för utan snarare en glädje av att barnet valt just dig som mor/far.
Tycker du borde ta och fundera på din roll som pappa... hur bra uppfostrar man ett barn om man skäms för de val han /hon gör i livet.

Inte skäms jag för min son som älskar att springa runt i nagelack och rosa kjol.
Och inte skäms jag för att mitt handikapade barn skriker , slåss och bråkar så halva matafären stirrar på oss.
Men jag skäms för de som stirrar på mig och mina barn som inte lärt sig att "alla är vi olika, och att vi alla är människor med olika behov, laster och egenskaper...på gott o ont" 

Bara för att barnet gillar kyrkor och inte bandy så har han inte Aspergers.
Men du säger ju att du har mer saker som du ej skriver. Så då är mitt förslag för er och hans skull att ni söker hjälp hos läkare så ni kan få den hjälp och de stöd som ni behöver.

Men var stolt över att du är pappa till en son....