Behöver hjälp att tänka igen!

Det är fantastiskt att vi har möjligheten att vara hemma länge. Kanske ett sätt att få klarhet vore att helt fokusera på allt positivt (med båda valen) och fatta ett beslut utifrån det, att helt och fullt välja med hjärtat. För jag tror verkligen inte att något av alternativen egentligen kan bli dåligt.

Klokt resonemang, tycker jag! Så slipper man stressa med någonting.

Finns inget för barn, och kanske särskilt adopterade?, som är viktigare än att lära för livet av sin mamma och pappa. Det är ett tidens tecken att föräldrar underskattar sin betydelse och tror att förskola är bättre än att vara i sin familj och bli sedd, bekräftad och älskad!

Självklart! Men någonstans någon gång måste det också få finnas en brytpunkt. Var sak har sin tid och mycket är bra i lagom doser och på rätt sätt. När jag var liten gick jag aldrig på förskola eller dagmamma men vi gick på kladdis, sång och miniorerna vid olika åldrar mm dvs pedagogiskt ledd och ordnad verksamhet utanför hemmet utan mamma och pappa regelbundet ett par dagar i veckan. Så ser jag förskolan idag som ett komplement till hemma livet när de blir tillräckligt stora och varit hemma tillräckligt länge. När det är vet bara varje enskild familj. Jag själv anser inte vilket också viss litteratur håller med om - att barn under tre år har inget som helst utbyte av förskolan. Och inga barn har behov av förskolan men de kan ha utbyte av dess verksamhet i lagom doser och på rätt sätt.

Tack för era tankar! Vi funderar vidare och jag tror att vi börjar närma oss ett beslut, taget utifrån vilka vi är som familj och som individer...

Jag tycker oavsett just vår situation att det är ett intressant ämne, inte minst för oss adoptivföräldrar som ofta behöver tänka lite "bakvänt", så jag tar gärna emot fler åsikter och tankar!

Men om han blir fyra i år så kan han ju gå den på den allmänna förskolan, alltså 15h/vecka. Det kostar er inget och oftast är det 3dagar/v 5h/gång/dag. Så kan ni ju vara hemma resterande tid med fp.

Det har absolut ingen betydelse att det är gratis att ha honom där. Vårt beslut gäller om vi vill ha sonen i förskola eller inte. Det handlar inte om pengar. Allmän förskola gäller numera från 3 år.

Chatnoir

Ja vet jobbar på förskola så det är inget nytt för mig.

Vi hade en fulinglösning i höstas, vår plan var att gå och hälsa på någon gång varannan vecka åtminstonde, här är regeln att det inte får gå en månad mellan besöken. Vi betalade avgift hela hösten men vi var bara där minsta möjliga, det var bara konstigt för personalen och oss att vi skulle vara där utan att egentligen gå där. Men nu är vi jätteglada att vi tog chansen, vi har den förskola vi verkligen ville ha och vi har ändå fått ha kontakt under hösten och det var inte en helt ny miljö. Problemet med att skola in är att man då är inne i förskolelivet... ska man då gå tre dagar i veckan eller kan man vara hemma i två veckor... det var därför vi helt enkelt bara var hemma. Fulinglösningen var inte alls svårt att motiver utifrån att hon är adopterad, utvidgad (eller förlängd) inskolning kallade vi det för tror jag, men ett år är kanske långt =)

Okej. Jag ville bara förtydliga att det inte har någon betydelse för vårt val. Sonen har haft rätt till allmän förskola i snart ett år, vi har ändå haft honom hemma.

Det låter som en toppenlösning! Vet inte om det fungerar i och med att man inte betalar för allmänna förskolan, men helt klart värt att kolla upp.

Håller helt med dig om problemet med att skola in - då är man inne i det och kan inte fritt bestämma om man vill vara hemma en vecka eller två, åtminstone inte utan att vara oärlig och ljuga om att barnet är sjukt eller liknande och det tycker jag inte alls håller eftersom man vill ha en relation byggd på förtroende och ärlighet gentemot pedagogerna. Så tänker jag i alla fall.

Äsch, här har sonen varit hemma från förskolan ibland med motiveringen: "Han vill det"

En ganska provocerande fråga: om man då har en dagis plats som man är ledig typ 90% (eller 50% t.o.m.) från, är inte en risk att man utnyttjar jättemånga Vab-dagar som borde egentligen vara f-ledighet?

Inte är jag Försäkringskassa polis, jag undrar bara...

Men till TS: jag skulle också rekommendera att prova. Våra söner är super jätte glada att gå till dagis och vår adopterad som är fortfarande mycket trygg. (Det har hans fröken sagt flera ggr, förutom vad vi upplever ). Vid 4 år är kompisar och grupptillhörighet jätte viktigt för självkänslan. Jag förstår att ni har gjort en jättebra jobb hemma, men det är helt enkelt jätteroligt och utvecklande för de flesta 4 åringar att gå på dagis. Jag ska inte råda om antal timmar/vecka, det kommer att visa snart vad han själv vill.

Vi var i samma dilemma och valde till slut att börja . Vi kunde då testa i lugn och ro utan att ha piskan att vara tvungna att fortsätta om det inte funkade . Efter en jobbig inskolning så går det utmärkt. De har utvecklats otroligt och nu är vi glada att de började. Alla barn är olika och ni får gå på er magkänsla för vad som är rätt för ert barn