Den stora OT-tråden där PK och PI kan mötas...

Ok bra, du har nästan 6 månaders inlägg att läsa, så knock yourself out och kom tillbaks en visare man

Jag menar, jag tror absolut på lojalitet och allt sådant fint, men jag vet inte...

Jag känner mig lite tvetydig inför det där med otrohet . I förhållandet jag befinner mig nu har jag aldrig kännt ett behov av att söka sex eller kärlek någon annanstans . Men det betyder inte att jag inte förstår att det kan hända eller att jag inte inser att saker och ting ändras .

Jag har aldrig älskat som jag älskar honom , sådär omvälvande och magkittlande . Även nu efter alla dessa år så kan jag bli alldeles varm i hjärtat när jag tittar på honom och han ler sådär med ena ögat nästan stängt

Visst har vi våra dagar och perioder men det skrämmer mig inte , tvärtom tycker jag det för oss samman mer .

Sen vet jag inte vad jag skulle göra om han var otrogen - första tanken vore att göra slut - men det är jag inte alls säker på att jag skulle göra . Mest ledsen skulle jag vara för att han inte hade pratat med mig innan .. för egentligen är det inte själva sexet som jag bryr mig om mest utan sveket och lögnerna .

Mmmm absolut.

Men jag talar inte bara (eller ens mest) om otrohet, utan mer undran om det är naturligt att vara monogam.
Många lever ju i öppna förhållanden, där de kan njuta av sex med andra. En slags frihet under ansvar kanske.

Jag tror inte monogami är helt naturligt helt enkelt. Snarare inlärt, eller det som blivit den socialt accepterade normen.
Tror att det kan finnas fler, lyckade konstellationer.

Alfa-tänk?

Jag tror att om jag var med en man som sa "Du älskling, vad tycker du om att blanda in ytterligare en man/kvinna/båda i vårt sexliv?" Skulle jag inte misstycka.
Jag tror också att man kan vara lycklig i rollen som älskarinna t ex.
Jag tror en massa som jag ska försöka formulera senare.

Tror dock inte detta är för alla.

Hahaha!

No.
You wish...

Du känner dig modig ikväll eller hur Stortå?

Ja, Yoyna borde du lägga in en stöt på stortå
Hon är ursnygg!!!