Hur bemöts vi yngre med PCO av vården?

Hej hej..
Jag är 22 och min man är 25..
Jag fick diagnosen för lite mer än 1 årsedan.
Jag ringde till min gyn för jag hade mens 3-4 gånger per år.
Han gjorde ett VUL och jag fick lämna blodprov.
Han frågade om vi försökte skaffa barn och jag sa ja.
Vi har försökt i snart 3 år..
Vi fick hjälp dirket.

Hade jag vart dig så hade jag ring till en barnmorska och bett om hjälp.
Jag har ätit provera för att få igången mensen och sedan ätit en kur med pergotime.
Fick ingen ägglossning förra kuren så nu har jag börjat på en dubbel kur och ska in till gyn på måndag för ett nytt VUL och se om det finns några äggblåsor.

Har fått jätte mycket hjälp på sjukhuset så vi är jätte nöjda.
Har vart inne 4-5 gånger och kollat hur det går.
Min man har även lämnat spermaprov och det kom tillbaka possetivt..

Har du fler frågor så varsågod att fråga och lycka till :)

Det låter ju nästan som vi har liknande ägglossningar, ibland kan det gå 7 veckor och ibland 14. Det är så otroligt jobbigt att aldrig veta när det kommer nästa gång, och om man ska hålla på med ägglossningstest så får man ju använda ca 100 st.
Tre år låter som en oändlighet, men det är nog för att man jämför med alla "vanliga" som verkar bli gravida hur lätt som helst. Jag beundrar verkligen alla PCO:are som orkar, för ibland känns det hopplöst att ens försöka. Men det är tur att det finns så bra mediciner och hjälpmedel nu :)
.
Jag har bokat en tid på VC imorgon så jag hoppas få svar på lite frågor då,  känns härligt att höra att det finns positiva upplevelser därifrån också. Ibland kan det kännas som att de på VC inte tar en på allvar innan man fyllt 25.
Var ni tvugna att göra utredning innan du fick pörja med pergotime?
Jag fick provera utskrivet för ett tag sen, men det verkade inte hjälpa med enbart det för att få igång kroppen.
Har du kännt av några biverkningar av pergotime?

Hoppas det går bättre denna gången för er :)

ja vi va tvugna att börja utredning först..
Jag fick oxå bara provera först men det va bara för att dom ville se hur kroppen reagerade..

Mina biverkningar har vart likadana som när man blir gravid (har jag fått förklarat)
Riktigt jobbigt men det är ju värt det..
Är bara inne på andra pergo kuren så än finns det hopp..
Kommer aldrig ge upp drömmen om ett barn..

Hejsan

Jag är ju lite äldre då (30) men jag har hållt på ett tag, jag blev totalt nonchalerad som 25 åring när jag ville bli undersökt eftersom jag inte haft mens på 8 månader! Ok att jag vare sig hade kille eller ville ha barn just då men normalt det visste jag att det inte var. Jag fick utskrift på p piller om det nu var mens jag ville ha, hejdå... typ.
Jag fick diagnos först på min 30 årsdag, av en brysk ryska som rotade runt i 5 min och anklagade mig (tyckte jag) för att ha lurvig mage! Sen visste hon var det var, jädrar vad trött jag var på allt då.
I övrigt kan jag säga att jag är helt normal, lagom vikt men har aldrig aldrig haft normal mens, snitt 4-6ggr året.
så att jogga och lägga om kosten var inget för mig, jag tränade redan och det hjälpte inte heller.

Alla måste utredas ett år, sen börjas det med hormoner i drivor, jag var i övergångsåldern 2 ggr som biverkning. Jag vet alltså mer om det är än min mamma. Prata med mannen så ev missförstånd inte dyker upp, man är inte sig själv så är det bara, det är en ofantlig misshandel av dig och ditt förhållande om inte alla är med ombord. Man kan köpa ÄL och Gravtest på tradera billigt, dom funkar.

Jag lyckades nu och ska ha i slutet på januari. Känns overkligt. min enda besvikelse är över att jag blev såhär "gammal"  så ni som är yngre, ta det lungt det lossnar snart =)

Ang. bemötande:
Ganska bra. Var rätt ung när jag fick veta diagnosen (19), pga. oregelbunden mens. Pratade mest skydd då. Gynekologen sa typ att det här är diagnosen och ville väl inte berätta så mycket mer än symptomen och att den dag jag ville ha barn skulle jag kunna söka hjälp för ägglossning. Han "varnade" också för att läsa på så mycket för att inte bli alltför orolig eller negativ inför framtid med barn. Jag gick givetvis genast in här och läste, och ja, visst har jag fått mycket att fundera över.

Annars är väl bemötandet generellt kommentarer om att jag inte behöver oroa mig då jag inte är har så stor övervikt, samt att det är bra att jag tar mina p-piller tills jag skaffar barn, så jag får en regelbunden blödning.