Jag kommer aldrig erkänna!!!!

Jag skulle aldrig erkänna... ...till en fd väninna numer avlägset bekant att hon är så jävla korkad och patetisk. Gnäller högt och lågt på FB o blogg osv om hur katastrofalt hennes liv är. Men hon gör ju inget åt det! Bara gnäller. Dessutom håller jag med hennes man i deras skilsmässa. HON gjorde inget för att förbättra situationen. Hon trodde att hon gjorde det, men det gjorde hon inte. Vad hjälper det att gå i parterapi om man vägrar inse sin egen del i problemen?!? Han flyttade halva landet för hennes skull, bara för att bli dumpad någon månad senare. Kunde hon inte tänkt efter lite längre innan han gjorde det? Jag har raderat min rss-feed på hennes blogg och dolt henne på FB. ...att folk som överlag inte tar tag i sina liv, som bara gnäller och bär sina offerkoftor tätt om kroppen förtjänar att må som de gör. Jag har också mött motgångar, jävliga sådana, men vad fan. Res dig upp!   ...att jag skäms över att berätta vad jag jobbar som. Jag har ett högt chefsyrke, men det passar inte alls med min personlighet, och jag har fått det  ofrivilligt. Nu när jag haft positionen ett tag kan jag se att jag har vad som krävs, och jag gör ett bra jobb, men det är ändå pinsamt att berätta det, eftersom det är så totalt "inte mig".  ...att jag har en total hatkärlek till FL. Har reggat och avreggat mig flertalet gånger. Det mest störande är att det finns så himla många medlemmar som passar in på punkt 1 och 2 här ovanför.  ...att jag kollar porr ibland. Då gärna förnedringsporr eller konstiga gameshows. Dock fixar jag inte alla dessa jävla avsugningsklipp och ansiktssprut, som sker mer eller mindre på tvång. De får mig bara att förakta mannen. Kanske mest för att tjejerna ser så patetiska ut. ...att jag inte fixar folk som har som utgångspunkt att det är jobbigt att ha barn. Vad fan, du skaffade dem ju, gör det bästa av situationen. Läs på om föräldraskap, be om tips osv om du behöver det. Men kom fan inte och säg att "det är så jobbigt att ha barn" eller "mina barn är så jobbiga". Det är DU som är vuxen, så det är DITT ansvar att få det att funka. Eller jo, detta skulle jag nog kunna erkänna, om jag blir provocerad nog. Hm... Kommer nog mer senare...   

Jag kommer aldrig att erkänna att jag önskar att mina farföräldrar dog så att jag kunde köpa deras hus billigt. Eller åtminstone ramlade på väg ut till bilen så att de åkte in på hem. Jag kommer inte heller erkänna att "oron jag känner för min väns bebis" endast är ren oc skär illvilja från mig. Jag påpekar ständigt att hon är sen i utvecklingen och att det verkar som att hon är lite "mindre normal" endast för att såra min vän, göra henne orolig och framstå som bättre mamma. Jag påpekar också att nästan alla barn som beter sig som hennes oftast inte har fått rätt vård och kärlek av sina föräldrar. Självklart tar jag udden av det genom att stryka över "men du ska nog inte oroa dig ändå, vissa barn är helt enkelt annorlunda". Jag njuter dessutom av att såga vännen och se henne bli förtvivlad. Jag skulle aldrig erkänna att jag älskar twilight filmerna och gråter för att jag själv aldrig har varit så kär som Bella är i Edward och dessutom är fast med en tråkig, arbetslös looser som jag varken älskar eller finner attraktiv what so ever. Att jag hoppas att alla araber krigar ihjäl sig, att de svälter i Afrika så att vi kan starta nya, bättre länder där med den bättre "rasen" och att SD vinner nästa val och slänger ut alla jävla blattar. Utåt sett är jag sosse och tycker att alla verkligen är lika mycket värda. Hatar feta, lata jävla wt som lever på bidrag fast jag själv fått bidrag en tid.