Jag kommer aldrig erkänna!!!!

Jag kommer aldrig erkänna att jag gråter och har ångest i stort sätt varje kväll när barnen somnat.

Att jag är missnöjd med livet jag lever.

Att jag just nu inte kan göra något åt saken.

Att jag känner mig så ensam trots att jag har barn och man.

Att vännerna försvann när jag blev mammaledig och inte kunde haka på allt som vanligt.

Jag kommer aldrig erkänna att jag inte har någon nära vän som jag kan säga ALLT till.

Jag kommer aldrig erkänna att jag och mannen inte har någon mer än våra föräldrar att åka till tex på nyår och midsommar. Att vi i 2 år har suttit helt ensamma och ? låssats att vi vill det?

Jag kommer aldrig erkänna jag ibland bara vill somna in.