Jag kommer aldrig erkänna!!!!

Glöm inte att det finns viss hjälp att få i form av ekonomiskt stöd om man är i en osund relation. Socialtjänsten och Personligt ombud i din kommun kan hjälpa.

Lägg undan lite pengar hela tiden. En tia vid varje inköp, som inte syns men som ändå bygger någon form av buffert. Sen vill jag peppa dig att oavsett ekonomisk situation ändå våga lämna. För det kommer inte bli lättare. Skickar all styrka!

Du klarar detta och det är värd att göra det.Din hälsa går före och vem orkar leva med sån längre tid.Börja planera redan nu din ekonomi.

Har du ett jobb?Som ensamstående med barn och låg inkomst kan man ha rätt till bostadsbidrag.

Jag skulle aldrig erkänna för min man att jag varit otrogen med flera år yngre killar..däremot har jag berättat det för min syster

Ja jag är fruktansvärd, men vill inte han lika mycket som jag så vad ska jag göra..

Vi har två barn tillsammans, 10 och 4,5 år gamla. Det är också en anledning att jag inte kan dra. Jag är 30 och han 45, gifta sedan 5 år.

Det värsta i kråksången är att den andre pappan vill ha ett förhållande och jag älskar egentligen honom också i smyg men låtsas att känslorna inte finns där från min sida.

Det går tyvärr inte att inleda någonting seriöst då han vet inte ens vet om att jag lever med någon. Har aldrig berättat någonting om mig själv. In worst case scenario kommer han en vacker dag att knacka på dörren. Det är min värsta mardröm. Har dagligen ångest över detta. Då hoppar jag ut bakvägen med barnen och drar till en väninna, har snackat ihop mig med henne sedan länge. Har en väska packad i garderoben för mig och barnen. Jag är galet rädd för mannens reaktion men har inte direkt mycket att ta till för att rädda situationen just nu. Är också i slutstadiet av graviditeten. Så har sporadisk kontakt med den andre mannen och ses ibland på annan ort och har sagt jag helst vill vara ensamstående. Så får vi se om vi kan ta det därifrån. Blivit så jävla dumt allting från början till slut. Ångrar att jag något sagt om graviditeten. Har ljugit och sagt att jag gått mycket kortare tid än jag gjort också för att slippa att han vill komma till förlossningen.

Vet inte vem jag är mest rädd för, maken eller socialtjänsten.