Han är otrolig..

Försök släppa oron, de små klarar vurpor och smällar bättre än vi kan ana. Det kommer att hända fler gånger, det är oundvikligt, så till slut tänker man "det är bara de stora smällarna som räknas nu". De måste ju få chansen att lära sig att ta emot sig också känner jag.

Det sägs väl att fall från höjder lika höga som barnets längd klarar de oftast utan problem. Då antar jag att de menar att ett barn som ramlar från ståendes eller gåendes på golvet i regel inte slår sig illa. Såvida de inte ramlar in i hörn och annat som kan förstärka skadan.

Jag kommer ihåg när sonen lärde sig krypa, ibland bara föll han på sidan ner i golvet. Som jag oroade mig då, för det stackars huvudet. Då anade jag inte hur det skulle bli när han skulle lära sig gå..eller klättra för den delen :P

Ja, det låter ju faktiskt rimligt.

Ja jisses, detta klättrande. Nu är inte sonen extrem *peppar peppar*, det är mest upp i soffor och stolar os v. Jag hoppas han stillar sig lite med högre höjder, tills han fått lite bättre grepp om vad som faktiskt kan hända om han ramlar. Nu finns det ju inte trots att han sprungit rätt ut i luften från soffan osv^^.

Jag trodde morsan skämtade när hon sa att de gråa håren kommer med ungarna, nu börjar jag tro henne så smått.