Ni med barn som ska börja gymnasiet i höst eller inom ett par år!

Men snälla lilla du, varför vill du ha barn? har någon någonsin berättat för dig att barn är något av det jobbigaste att skaffa, att det är livets största utmaning, från dag 1. (ni som är mammor förstår mig, så jag behöver inte förklara hur mycket jag själv ÄLSKAR vara mor)

Att det gör så förbannat ont att få barn, att återhämta sig, och är man inte vuxen i kroppen är det ÄNNU värre, oftast slutar det i kejsarsnitt. Sen kan ett barn drabbas av Kolik, det fick min son. JAG ville kasta han ner för balongen, kasta ungen in i väggen bara för att han skulle vara tyst....Barn är super söta, gulliga med sina små fina kläder, underbara doft. Men det är nåt som kan vänta. Nåt jag valde vänta med tills jag kände mig redo och även när jag kände mig redo så var det den största omställningen jag någonsin varit med om.

Och som andra skrivit innan mig, LEV LIVET. Bli kär, Njut av sex, njut av alkohol, vänner, jobb, utbildning, resor. Jag önskar dig lycka till och hoppas du inser att barn är inget man bara skaffar för man själv vill, det är faktiskt rent egoistisk, man skaffar barn för man kan ta hand om dem, ge dem en trygghet med massa kärlek, bra värderingar, ett bra hem. Och självklart en familj om möjligheten finns.

Du kan väl leva FRI och med barn :) Jag fick  barn som nyfylld 23 åring, så jag var inte direkt gammal själv när jag fick barn. Blev även gravid som 16 åring men valde det enda rätta eftersom jag visste att jag inte skulle kunna ge ett barn det jag kan göra nu idag. En trygg framtid. Mitt barn kommer aldrig leva på SOC, mitt barn kommer aldrig ha en mor som en dag vaknar upp och känner att hon missade hela sitt tonårsliv.

Men jag tror att den dagen du är 17 år gammal och har börja få HORMONER som gör att du kommer se efter killar, vill uppleva och ja följe rlite med grupptrycket på ett bra sätt. Tänker på ett helt annat sätt. Du är fortfarande ett barn. Om du hade kommit och sagt detta åt mig som 18 åring på ett moget sätt att du hade jobb, du ska gå klart gymnasiet under tiden som gravid, du har blivit gravid med en kille i skolan/kanske en pojkvän. Hade jag gratulerat dig men inte när du sitter här som ett BARN för du är ett barn. Du är inte ens byxmyndig.

Som sagt jag önskar dig lycka till, och hoppas att dina föräldrar eller någon annan hjälper dig.

Nej jag tycker inte du är psykisk störd, du är ett barn som tror att skaffa barn är vägen in till vuxenlivet. Så nej det är helt normalt, men jag tror det är nåt som växer bort om några år :) Så därför önskar jag dig lycka till och hoppas att nån vuxen hjälper dig förstå dina känslor att det kanske är nåt annat du saknar än ett barn.

Kärlek vad vet jag? Jag är då ingen tankeläsare.

Du får mitt lycka till vilket fall som helst