Ni med barn som ska börja gymnasiet i höst eller inom ett par år!

Hela inlägget kom inte med: ännu mer smaklöst är det att så extremt planera barn innan man kan ta hand om det på egen hand. Dvs utan att morsan blir mamma åt sitt barnbarn och att man inte är beroende av soc. Vem ska betala för detta? Och framför allt, Vf skaffa barn nu??!!

Det var ödmjukt av dig att byta nick.
Du är inte ens myndig ännu. Att vänta med barn har ingenting med normer att göra. Det handlar om att vara färdig med sig själv. Jag trodde att jag var redo att skaffa barn när jag var 20. Idag är jag 21 och är inte redo på långa vägar. Jag har mognaden, absolut. Men jag vill göra så många saker jag för ett, två, tre år sedan inte ens tittade åt.

Men herre Gud!!! Lilla vän jag lovar att du inte är så mogen som du tror, och att de "du gått igenom säkert är tragiskt, men att det inte gör dig redo för barn! Varenda tjej som får för sig att skaffa barn när dom är 15 har gått igenom saker som fått dom att mogna, och omvärlden är hemsk som dömer dom!" Du är inte speciell, du är en i mängden!

Jag kan ta det igen. Du "har gått igenom mycket", är typ 15 och vill ha barn. Inget ovanligt. FL svämmar över med sådana trådar. Och ingen av dessa är redo för barn. Visst man mognar undertiden osv, men Vf inte vänta till du ÄR mogen?

Men jag har precis gjort det!

En i mängden bland trasiga ungdomar som anser att dom är redo att skaffa barn för att dom har gått igenom såååå mycket att dom är mogna nog att skaffa barn?
Jag tycker att jag beskrivit det helt ok. Hur vida man gillar fanta eller kaffe, Saab eller Volvo, tror på Gud eller ej, Westlife eller punk, är inte väsentligt.

Av ren nyfikenhet, kan du inte förklara Vf du vill låta inseminera dig nu? Man är ju inte last gammal om en barn är 20 o en själv 40:)

Hur gammal e du?
Jag är 35år yngre än min mamma och vi är och har alltid varit super tighta. Hon har alltid förstått mig.
Mellan sambon o hans mamma är det 21år. Dom "pratar inte samma språk".
Hade även en kompis vars mamma såg ut att vara typ 5år äldre. Hon hatade det:-/
Men vad är det med att vara nära i ålder som lockar? Själv tänker jag inte börja, med insemination och äggdonation, förrän vid 25.

Jag har två pissiga sjukdomar. Dels så har jag fått MS, fick reda på de i slutet av januari. Sen så har är jag även Bipolär typ2, det innebär att jag pendlar mellan djuuuupa depressioner och milda manier. Jag har varit i princip konstant deprimerad i 11år (är 21 nu). Detta gör ju att inte vill ha biologiska barn.
Men det jag absolut har lärt mig är att ta vara på tiden och ta en sak i taget. Vänta med barn tills du iaf fått uppleva att vara lite vuxen:)

Vara galet kär! Kunna göra saker impulsivt, utan att behöva tänka på ngn annan än dig själv! Absolut så kan man ta med barn på det mesta, men det är inte samma sak som utan.
Att vara självständig!! Du anar inte vad du har framför dig!!:) jag är så glad över att vara...fri! Slippa tjat, andras krav!

Det handlar även om hur omgivningen ser på en. Jag har alltid varit väldigt mogen, men nu behandlas jag på ett helt annat sätt. Det är en obeskrivlig känsla. Jag och min omgivning är medvetna om att jag är vuxen och självständig. Tro mig det är värt att vänta på.

Vad säger de som känner dig väl, vilken relation har ni och hur gamla är de?

Jag ger dig bara min erfarenhet och min åsikt.

Men snälla lilla du, varför vill du ha barn? har någon någonsin berättat för dig att barn är något av det jobbigaste att skaffa, att det är livets största utmaning, från dag 1. (ni som är mammor förstår mig, så jag behöver inte förklara hur mycket jag själv ÄLSKAR vara mor)

Att det gör så förbannat ont att få barn, att återhämta sig, och är man inte vuxen i kroppen är det ÄNNU värre, oftast slutar det i kejsarsnitt. Sen kan ett barn drabbas av Kolik, det fick min son. JAG ville kasta han ner för balongen, kasta ungen in i väggen bara för att han skulle vara tyst....Barn är super söta, gulliga med sina små fina kläder, underbara doft. Men det är nåt som kan vänta. Nåt jag valde vänta med tills jag kände mig redo och även när jag kände mig redo så var det den största omställningen jag någonsin varit med om.

Och som andra skrivit innan mig, LEV LIVET. Bli kär, Njut av sex, njut av alkohol, vänner, jobb, utbildning, resor. Jag önskar dig lycka till och hoppas du inser att barn är inget man bara skaffar för man själv vill, det är faktiskt rent egoistisk, man skaffar barn för man kan ta hand om dem, ge dem en trygghet med massa kärlek, bra värderingar, ett bra hem. Och självklart en familj om möjligheten finns.

Jag vill inte bli kär, ha sex, gå utbildningar, resa eller dricka!
Är det något fel på mig då?!

Och varför är min åsikt om att jag vill ha barn när jag är 17 år så himla fel?
Jag vet hur barn är, vist jag har inte något ansvar för något ju, men jag har småsyskon.

Dessutom verkar ni ju tro att jag ser barn som en uppgift i livet, som om jag inte vill ge det kärlek eller så..

Vad är det för fel med er? Varför måste jag uppleva livet bara för att alla andra IDIOTER gör det????

Jag bestämmer sjölv om jag vill leva "fri" eller med barn. 

Du kan väl leva FRI och med barn :) Jag fick  barn som nyfylld 23 åring, så jag var inte direkt gammal själv när jag fick barn. Blev även gravid som 16 åring men valde det enda rätta eftersom jag visste att jag inte skulle kunna ge ett barn det jag kan göra nu idag. En trygg framtid. Mitt barn kommer aldrig leva på SOC, mitt barn kommer aldrig ha en mor som en dag vaknar upp och känner att hon missade hela sitt tonårsliv.

Men jag tror att den dagen du är 17 år gammal och har börja få HORMONER som gör att du kommer se efter killar, vill uppleva och ja följe rlite med grupptrycket på ett bra sätt. Tänker på ett helt annat sätt. Du är fortfarande ett barn. Om du hade kommit och sagt detta åt mig som 18 åring på ett moget sätt att du hade jobb, du ska gå klart gymnasiet under tiden som gravid, du har blivit gravid med en kille i skolan/kanske en pojkvän. Hade jag gratulerat dig men inte när du sitter här som ett BARN för du är ett barn. Du är inte ens byxmyndig.

Som sagt jag önskar dig lycka till, och hoppas att dina föräldrar eller någon annan hjälper dig.

Nej jag tycker inte du är psykisk störd, du är ett barn som tror att skaffa barn är vägen in till vuxenlivet. Så nej det är helt normalt, men jag tror det är nåt som växer bort om några år :) Så därför önskar jag dig lycka till och hoppas att nån vuxen hjälper dig förstå dina känslor att det kanske är nåt annat du saknar än ett barn.

Nej jag tycker inte du är psykisk störd, du är ett barn som tror att skaffa barn är vägen in till vuxenlivet. Så nej det är helt normalt, men jag tror det är nåt som växer bort om några år :) Så därför önskar jag dig lycka till och hoppas att nån vuxen hjälper dig förstå dina känslor att det kanske är nåt annat du saknar än ett barn.