Ni som redan har ett barn o försöker få syskon, hur tänker ni kring ÄD o syskonförsök?

Absolut! Går just med de funderingarna efter vårt andra misslyckade IVF-försök. Mina ägg verkar vara för dåliga. För mig är syskonet lika viktigt - hon/han saknas i vår familj. Sonen vi har kom till väldigt enkelt på första försöket med insemination, och att föreställa sig hur det skulle var om det inte hade lyckats och vi inte hade haft honom går ju inte. Så det går inte riktigt att jämföra tycker jag.

Har precis börjat luska lite - vet inte vilka regler som gäller, men det verkar vara svårt att få äggdonation när man redan har ett barn? Någon som vet mer?

Hönsmormors dotter: Jag tycker det är jättesvårt, Vi håller på med vårt andra IVF försök nu+ att vi gjort ett FET. Jag är redan 40,5 så jag tror mina ägg börjar bli för dåliga. Sambon är väl mer nöjd med ett barn än vad jag är, men jag vill jättegärna ha ett syskon till vår son. Samtidigt känna ÄD som ett stor steg o mycket dyrare o krångligare än IVF, eftersom man måste göra det utomlands. Är ganska säker på att ÄD inte görs om man redan har ett barn, eftersom det bara görs på några får universitetskliniker i Sverige o inte på privata kliniker.

TS: Jag har en dotter på 17 år och har försökt att få ett barn till genom ÄD/insemination i 6 år nu.

Det svåra är att inte "glömma bort" det barn man redan har i den längtan man har efter fler barn.
Därför har jag också tagit pauser mellan en del försök, både för att spara ihop pengar, men också för att orka med psykiskt.

Jag är noga med att tillbringa mycket tid med min dotter och att lägga lika mycket pengar på henne som tidigare. Det är ju inte hon som försöker få fler barn och jag kan ju inte tillbringa hela hennes ungdomstid med att bara koncentrera mig på att få fler barn. 

Vårt första barn kom till på första IVF-försöket, efter det gjorde vi fem försök utan att få till ett syskon och började fundera på ÄD. Vi lyckades på andra ÄD-försöket i Finland och har nu tvillingar på 1,5 år. För oss kändes livet utan syskon som "halvt" och längtan var enorm. Nu känns livet komplett, även om det är otroligt intensivt och stundtals mycket jobbigt.
ÄD är visserligen dyrt men oddsen är ändå så otroligt mycket bättre än de var med mina egna skruttägg. Så mycket krångligare tycker jag inte att det var, vi kunde flyga till Helsingfors över dagen på SAS-poäng.
Är så lycklig över mina 3 underbara barn!

Svarar lite snabbt här. Har ett biologiskt barn som kom till ett vanligt gammaldags sätt och han blev till på andra försöket  och är född 2001. Har äv ett MA 2006. Blev snabbt med barn med bägge graviditeterna. Sonen har flera handikapp och flera med hög ärftlighetsfaktor så jag vågar inte alls använda eget material dvs mina ägg då jag är 35+ . För att krångla till det hela mera så är jag ensamstånde mamma till sonen/ viserligen varann vecka boende men i praktiken med all ansvar. Så jag vill bli mamma till ett friskt barn så assisterad befruktning med ägg och spermiedonation utomlands är ju alternativt för mig. Vill gärna att ha ett barn till och håller på för fullt och sparar pengar och söker jobb.

Lycka till med er alla. Min längtan är stor och jag älskar min son med min själ längtar efter ett barn till och varje sekund slår mitt hjärta för min son, mig och ett barn till...

Jag har nu fyra IVF-syskonförsök bakom mig, och ruvar just nu. Om detta försök inte lyckas -hoppas hoppas hoppas! - så kommer jag nog inte göra flera IVF:er. Jag säger nog för jag har väldigt goda möjligheter, det har mest varit strul med medicineringen som har gjort att jag inte kommit till ET. Men jag börjar bli väldigt less. Det som fick mig att fundera på ÄD var att min syssling gjort massor med IVF:er och inte lyckats och har nu fått tvilllingar genom ÄD. Hon var så fruktansvärt lycklig på dopet, jag nästan gråter när jag tänker på det. Efter 20 år utan barn, äntligen ha fått de så efterlängtade pojkarna. Så kanske ÄD vore något att testa, det biologiska har jag aldrig brytt mig egentligen, jag skulle kunna tänka mig att adoptera men får inte göra det av olika anledningar, så varför inte egentligen. Å andra sidan står jag nog i höst och tänker ett försök till...så svåra frågor det här!! men bra att skriva av sig när man funderar och försöker fatta sina beslut.

Ståcha: Det där låter ju helt underbart, även om jag förstår att det kan bli en smula intensivt med tre småttingar!

Ståscha: Låter underbart! Antar att ni lagt ut en massa pengar på 5 IVF o 2  ÄD, det måste ju kosta över 200000 sammanlagt. Tyvärr vet jag inte om vi kan göra ÄD om det skule bli aktuellt. Kostar ju vad jag förstår ca 65000 per försök. Har ni sparat eller hur har ni finansierat allt? Ja, om du vill svara förståa.

Ja, underverket, vi har inte räknat efter det blir nog runt 200000. Det var ju under några års tid och då hade vi ganska bra ekonomi (inte nu längre..) så vi lyckades ta det löpande förutom en ÄD som vi lånade till. Kan ju ångra lite att vi gjorde så många IVF innan vi gick över till ÄD.

Hymafr: Låter jobbigt att hålla på i 6 år utan resultat! Hur många ÄD har du gjort? ÄR int oddsen 50% att lyckas varje gång?

Stascha: Hur gammal var du när du födde dina tvillingar? Vad hade ni för odds att lyckas? Visst är det ca 50% chans att lyckas vid ÄD; lite beroende på hur gamla donators ägg är antar jag. ÄD tål att tänka på. Var ni nöjda med kliniken? Var det AVA i Åbo ni gjorde på?

Jag var 43 när tvillingarna kom, åldern på dig som mottagare ska ju inte spela någon roll för chansen att få barn. Donatorn var 32 tror jag. Jag hade satt min personliga gräns för att försöka få syskon till 45 år men det handlar ju om hur jag känner det och tack och lov så funkade det!
Vad vi hade för odds att lyckas vet jag inte, kanske strax under 50% skulle jag tro (att jag hade fått barn innan och för inte alls för många år sedan tror jag var gynnsamt).
Vi var till Fertinova i Helsingfors, tror att det var lite billigare än AVA och det är lite lättare att ta sig till Helsingfors. Vi är nöjda med kliniken i stort, kanske lite sega i kommunikationen ibland (kunde ibland ta någon dag för dem att svara på mail) men vad gäller själva behandlingen har vi inget att klaga på! Kan rekommendera dem!
Vi valde Finland för det kändes tryggt, man har i stort sett samma syn på reproduktionsmedicin som i Sverige, och att donatorn blir känd för barnen.

Vad roligt att läsa det, Ståscha!

Vi har precis dragit igång vårt första (och antagligen enda) ÄD försök. Ett tredje barn är min största önskan just nu. Min första är på väg in i tonårslivet, så en lite mindre hängiven mamma är precis vad hon helst vill ha . Och gärna ett småsyskon, hon tjatar jättemycket om det.

Mitt problem är snarare att vi inte kan utelämna henne från vår planering med alla resor utomlands - det går liksom inte att smyga med det inför ett större barn. Så hon kommer antagligen också att sitta där och stirra på det där ödesdigra testet, bli besviken tillsammans med oss... Vad tycker ni om det? Är det för mycket för en (ganska mogen) 11-åring?

 

Har läst inläggen i tråden och kan konstatera att vi alla har väldigt olika livssituationer men alla funderar på för och nackdelar med syskonförsök. Blev själv mamma för cirka ett år sedan genom ÄD och nu har tanken dykt upp att försöka en gång till. Samtidigt tänker jag att jag borde var nöjd som har en go och glad son och borde lägga all min tid på honom. Eftersom jag redan är 48 måste jag bestämma mig snabbt - annars hade jag gärna väntat några år. Usch så svårt!