Det ska inte vara lätt

Du kan väl inte göra så mycket

Visst prata med pappan o framföra önskemål men sen om han lyssnar är ju en annan femma

Prata med ditt ex.
Att er dotter SKA kalla bonusmamman för mamma tycker jag är befängt, hon har en mamma! Vill er dotter överhuvutaget säga mamma Anna?

Jag är själv bonusmamma och skulle aldrig vilja bli kallad mamma av min makes barn, då h*n har en egen mamma, och det skulle bara kännas fel att bli kallad det då.

Tycker du ska vara tydlig till pappan vad du tycker och försöka få honom att förstå hur det kan påverka dottern med dels många nya partners som hon kanske fäster sig vid och de försvinner. Händer det mer sällan är det ju sånt livet är, men är det ett ständigt bytande så är det ju lite onödigt. Har han dottern bara var treje helg kan han ju ägna sig åt dottern då istället för nya partners. Att säga åt dottern att kalla dem för mammaXX låter i mina öron helt befängt. En annan sak om det är samma partner och barnet själv känner att det vill säga mammaXX det är väl upp till dem. Men naturligast är väl att bara säga förnamnet.
jag kallar min styvpappa för pappa, min egen dog några år innan den nya kom in i bilden, dessutom var det en dålig pappa jag hade innan som jag gärna inte såg som pappa då jag var jätteglad fast jag var 16 och började kalla honom det. Mina tre bonusbarn har vi "halvtid" och de säger inte mamma till mig, de har en jättebra mamma, sen slinker det ur lite då och då i förbifarten men ignet som nån av oss uppmärksammar, lätt hänt att det blir så när man lever i en familj :) Men försök prata med honom utifrån dotterns perspektiv. Lycka till!

Åh vad härligt att höra hur ni har det :) vi hade några skakiga perioder då det inte riktigt fungerade med mamman och de hade det jobbigt där.. pratade en hel del med en psykolog kring hur vi skulle hantera barnen eftersom vi inte kunde påverka mamman och tiden barnen var där och hon gjorde mig väldigt trygg i att har barnen åtminstånde en familj som är trygg, bra gränser, bra kommunikation och där man kan ha det så där härligt som du beskriver att ni har det, då kan det vara nästan hur jäkligt som helst i andra familjen (om vi inte pratar övergrepp såklart) och det är superskönt. Barnen får med sig era värderingar och hon bor ju mestadels hos er så det kommer gå super bra för henne tills pappan har mognat till sig och vuxit upp :)

De flesta familjer bråkar ibland, det hör ju till livet och det tror jag inte skadar barnen så länge man kan säga förlåt och bli sams. Snarare så att om barnen itne lär sig att konflikter o bråk tillhör livet så är det inte så rustade för verkligeheten som man inte kan påverka när de väl är stora... Just det med bilstolen känns inge bra alls, som om hon inte är lika mycket värd som de andra att vara rädd om... förstår din oro... vad skulle hända om du föreslog minskat umgänge ytterligare för att få honom att fatta allvaret? Att han kan komma till er och leka med henne då och då? SKulle han fatta då tror du? Det låter ju inte som det är tjejer som man vill ska ta hand om ens barn direkt, sen kan väl de vara fantastiska med barn men det är så många faktorer som känns osäkra :(

Bra tjejen att du tar tag i detta och att du fick lite stöd från familjerätten!!! Hoppas du får stöd från VC också, skulle de ringa upp dig under dagen idag?

Skönt för dig att du kommit så långt! Hurra!!

japp världen är liten ibland ;) har för mig att skebäcks vc är rätt bra iaf. Gick det bra med kuratorn? Förstår att det är svårt att koppla av, men om ett tag har det förmodligen ordnat upp sig så du kan slappna av och se framåt igen! Håller verkligen tummarna för det :)