Närmast anhörig??

Okej nu är det så rent juridiskt att är man sambo så är det ens föräldrar som är ens närmaste anhöriga och som har all bestämmanderätt över en om man blir skadad och så. De kan tom köra iväg sambon och bestämma att sambon inte får hälsa på en på sjukhuset. Om man dör är det föräldrarna som bestämmer hur det ska bli osv osv. Är föräldrarna döda är det syskonen som räknas som närmast anhöriga.

Det är en anledning till varför det är bättre att vara gift än att vara sambo

Jag har fåt problem med huvudet, de misstänkte först att jag hade fått en stroke och riskerade att få fler.

Då började vi titta på det här med juridiken eftersom vi inte var gifta då. och är jag inte gift och jag inte kan göra mig förstådd med omvärlden bestämmer mina föräldrar min vård, de kan naturligtvis överlämna ansvaret till sambon men juridiskt måste sjukhuset fråga dom även om vi hade papper på att vi ville annurlunda. Gäller även vid organdonationer.
Och då jag tror att man aldrig kan förutspå hur anhöriga kommer att reagera vid sjukdom eller olycksfall eller dödsfall, bla tror jag att min far mycket väl kunde ha fått för sig att totalt köra över min man, för jag är pappas lilla flicka, jag är ju bara 45 år gammal, pappa vet bäst ungefär.

Så det blev den utlösande faktorn att vi äntligen kom i väg till prästen :)

Nja var inne senadst i söndags kväll på akuten ;)

Det var ingen stroke och en massa annat som det inte var men det vet inte vad det är, lite frustrerande. Och mina föräldrar har ju bägge sagt att det är självklart att Martin bestämmer men man vet aldrig. Och när det gäller tvärtom tror jag att hans föräldrar skulle ha kört över mig inte av elakhet utan av tanklöshet. 

Jag vet att man kan säga ifrån men säg att föräldrarna eller "svärisarna" är av sorten svåriserna från helvetet ;)
då kan de triumfa igenom att de är de som bestämmer.

Bara folk är medvetna om det. 

Att man tar reda på alla fakta om hur man väljer att leva, som sambos, som gifta osv  Vet man inte alla fakta kan man lätt fatta fel beslut.  

Jag har angett min man i första hand och sedan min syster. Tror att systern är bättre att vara första person att få reda på om något allvarligt har hänt. Har redan råkat ut för en allvarlig bilolycka och tro mig ett sådant samtal som min pappa fick den natten är inget jag önskar honom nu när han börjar bli till åren..

Ja det gick absolut bra tillslut men var så chockad att jag inte var kontaktbar första tre dygnen efter olyckan. Det pappa berättade var att när samtalet kom från sjukhuset så sa de ungefär såhär" Karin har råkat ut för en bilolycka, hon finns på akademiska sjukhuset i Uppsala. Vi vet ännu inte vad som har hänt men hon är vid medvetande"
Nu blir det ju aldrig riktigt ett sådant samtal från jobbet men det är värt att tänka på vem som tar emot samtalet klarar av det och kan föra det vidare till sina närmsta.

Jag är ju gift så det är rätt självklart att min man är närmast anhörig och den jag uppger om jag skulle bli inlagd på sjukhus.

Värt att tänka på är att vårdpersonalen inte självklart har tillgång till kontaktinformation till ens anhöriga. I vårt journalsystem måste man lägga in det manuellt och det är inte många på jourtid som har tillgång till folkbokföringsregistret så man kan se släktskap. Vi frågar alltid vid inläggning vem vi ska ringa om det händer något och vilket nummer personen har.