• Nöffe72

    ni med pmds titta hit

    Men VARFÖR vill ni inte äta medicin? Om man har epilepsi, hjärtfel eller diabetes äter man medicin. PMDS är också ett sjukdomstillstånd som kan behöva medicineras. Särskilt med tanke på att inte bara vi som är sjuka lider av symptomen, utan även de vi helst av allt inte vill ska bli drabbade - våra barn, makar och andra närstående. Dessutom medicinerar man bara under de dagar man mår dåligt. Att man får biverkningar av medicinen till en början - tills toppen har vant sig - är ju inget konstigt. Så är det med många andra mediciner också. Men det går över! Trappar man upp väldigt försiktigt och börjar med en minimal dos går det bättre. Jag började med 1/4 av lägsta dos. Trappade upp supersakta tills kroppen hunnit med i svängarna. Ny är jag en helt annan människa. Jag får inte längre fruktansvärda raseriutbrott på min tvååring och min sambos barn. Jag slipper den värsta ångesten. Jag fungerar, helt enkelt.

    Jag får en känsla av att själva medicinen är väldigt laddad för många. Men det är ju bara en tablett. Som hjälper i de flesta fall. Bara man ger det lite tid. Det finns också olika typer av SSRI. Funkar inte den ena kan man prova sig fram tills man tills med en bra läkare hittar något som fungerar. Jag veta att alla ni där ute kämpar på som bara fan. Men jag vill bara peppa för att det kan bli bättre!!!

  • Nöffe72

    De flesta gynekologer kan skriva ut SSRI. De har koll på PMDS och vet att SSRI funkar bra för många. Sedan kan det ju vara skönt att prata med någon om allt elände också. Det har jag tyckt i alla fall. En psykolog/psykiater kan vara ett bra stöd när det gäller att sätta in medicinen och prata om
    hur det känns utan medicin och med, och om biverkningar. Så att man inte står helt ensam i allt med bara ett recept i handen och ingen att fråga och prata med.

    Men i första hand skulle jag vända mig till en gynekolog. Det går nog snabbast.

  • Nöffe72

    Åh jag känner igen mig i det där med att ställa om. Själv blev jag till slut kroniskt deprimerad, kropp och psyke var så slut efter pmd-perioden att jag liksom inte orkade ta mig upp mellan perioderna. Sedan att alla relationer påverkas av att man är så arg och deppig gör det hela inte lättare. Det blir ju liksom som en ond spiral. Man är arg och deppig och beter sig

  • Nöffe72

    @fortsätt paddla: gick det bra hos läkaren?

    @ciasim: funkar träning bra för dig? Jag har precis återupptagit min löpträning efter låååångt uppehåll och tycker att det känns bättre i humöret denna månad. Kanske träningen har bidragit? Hoppas. Snacka om motivator i så fall. Imorgon ska jag springa till jobbet.

Svar på tråden ni med pmds titta hit