Så himla skönt att läsa andras känslor inför detta!!! Får en klump i halsen när jag läser vissa av inläggen, känner igen mig precis...
Orolig man: Det finns en uppsjö naturmedel och alternativa behandlingar. Jag har gått på zonterapi, det hjälpte mig litegrann. Kanske hon kan tänka sig nåt sånt?
Det värsta är definitivt att känna sig elak som mamma!!! Sambon kan ju i viss mån förstå, men dottern...
Jag har ångest blandat med ilska. Igår gick allt bra, fram tills efter frukost. Då bara bröt jag ihop, grät... Och utan att nåt särskilt hänt. Lite senare på dan fick jag ett vansinnesutbrott på att huset var lite stökigt.
Jag fixar inte att vara social heller dessa dagar. Klarar jobbet, men att träffa svärföräldrarna för fika, nej!
Har börjat gå till kurator, ska prova KBT. Har hunnit gå en gång, lite flummigt, men logiskt, mycket av det hon sa. Men i de värsta stunderna tänker man ju bara att allt sånt e trams!
Cal75:
Ja, visst borde man kunna knäppa med fingrarna och skärpa till sig!!! Man e ju så medveten! 
Men hur gör man??!!
"Min" kurator pratar mycket om att man ska kunna känna igen tecknen, på andningen, tankarna som kommer så himla snabbt, och sen kunna ta ett steg tillbaka och pausa i känslan. För att sen kunna välja hur man vill reagera. Men jag är skeptisk... Jag hinner inte pausa, innan orden flyger ur min mun, innan jag redan är så arg att jag nästan skakar.