ni med pmds titta hit

samma för mej
ibland hjälper inte ens pillrena
dagen har gått relativt bra
jag fick sjukskriva mej dock
pallade inte alls
och jag som är en sån som brukar jobba när jag e sjuk
körde iväg min familj
jag vågar vill inte ha barnen o mannen runt mej just nu
när jag är ensam går det någorlunda bra jag ringer bara o skriker på maken i telefonen lite då o då
känner mej fet o ful
svettas som en gris
hungrig som fan

morgonen är skit
vaknar och det lixom kliar under skinnet av irritation
skriker o gormar
mannen o barnen gick ut
jag vill skilja mej
känner inte ett skit för honom
fuck him
jag bara äter o äter
jag är så jävla svullen nu så jag får fan inte upp mina vanliga byxor över låren ens
samma jävla visa jämt
mjukis byxor 15 dagar i månaden
det e fan sjukt o svälla upp 10 cm runt magen varje månad
idag är det inte bra
inte nånstans

och varför är det så jävla skitigt och smutsigt över allt!!!????
arrrghhh!!!!!!!!!!!!!!!!

ful e jag oxå
ser ut som ett satans bergatroll i nyllet

ni andra med pmds hur hanterar era partners det?
min man är mycket MYCKET mer förstående sedan han fick ett namn vad det är för fel på mej

ahhhhh det är ju så, nu kom jag på mej själv, har omorganiserat allt i hemmet idag
allt är
fullt
min pms sträcker sej över ca 15 dagar, det är fruktansvärt
är oxå så rädd jämt att min man en dag inte ska orka längre

det går inte bra idag
det går riktigt dåligt
jag har blivit osams med en "vän" visserligen mer en bekant men ändå
blev ett himla rabalder
jag blev sårad hon betedde sej illa ocj jag ställde till ett jävla liv.
jag vill supa mej redlös eller nått
idag vill jag bara få slippa vara här
byta till ett liv långt långt bort

det är sjukt vad vi måste lida.
min mens verkar dra ut på tiden denna månad...borde ha kommit i förrgår
jag har brytit 2 vänskaper denna gång renoverat om hemma samt startat ett företag.
det är galet
mannen håller sej undan mej hela tiden och trippar på tå
idag skällde jag ut en läkare efter noter för jag tyckte han bemötte mej otrevligt
jag kan inte låta bli att tvivla...var han verkligen otrevlig eller är det jag som upplever det så
man tycker ju att medicinerna borde hjälpa o ja det gör dom ju till viss del
jag skadar mej inte och vill inte ta livet av mej...jag ligger inte på govet paralyserad och låter tårarna flöda
men jag är arg
så jävla arg
och fet
och dum i huvet
stökigt är det så jävla smutsigt
och alla mina kläder skaver och kliar
hemma måste jag gå naken för jag står inte ut med att ha kläder mot huden...det RETAR mej

herregud du som kallar dej pmds
att vara ensamstående! förbannat vad stark du är
jag skulle aldrig klara det
klarar ju knappt av att vara mammaledig min man får hela tiden hoppa in och byta av mej

jaha då är det på väg åt det hållet igen efter ett kort uppehåll.
den veckan man mår bra är underbar
känns som svensk sommar
efterlängtad  och alldeles för kort

Jag är inte säker att jag har pmdd, eller JAG är men har inte fått diagnosen än. De va min syster som lessna en dag och sökte runt och hittade en sida om pmdd, de va en sån lättnad att få ett "namn" på sig, en förklaring. Jag ringde till vc och ville bli utredd, prata med en kvinnlig sköterska som va såååå förstående. Fick till slut en tid, hos en manlig läkare, suck!!! Blev så irriterad så jag nästan vände när jag såg han. Hur ska jag kunna förklara för han att jag mår dåligt när han inte ens vet hur det känns att ha "vanlig" PMS?! Va där inne i några få minuter och gick därifrån med ett recept på antidepressiva... Som jag ska ta endast under dom två veckor jag mår dålig, sen avbryta tvärt när mensen kommer och sen börja igen när jag mår dåligt och är sur. Vad man absolut inte får göra med såna tabletter!!! Varför blir man aldrig tagen på allvar och varför känns allting så svårt?!