arton

Äldre 8 Mar 19:08

32 svar

Vara vuxen

Jag har liksom funderat på vad som anses vara vuxet och tvärtom och att de säkert många gånger inte har med åldern att göra när man betraktas vara vuxen. Men om man rent generellt får säga en ålder då ni anser att man blir vuxen får ni gärna säga den.

Jag är 20 år gammal och betraktar mig inte själv som vuxen, varken åldersmässigt eller beroende på min boendesituation (bor fortfarande hemma då jag studerar och valde att göra så då jag inte vill ta studielån så länge jag studerar på universitetet). En del betraktar mig som vuxen ena sekunden, nästa sekund är jag ungdom och blev nyss "tagen" för att vara barn och folk brukar gissa att jag är 17 år.

Så vad säger ni? :)

mikroE

Äldre 18 May 17:10

#11

Jag tycker man vid 20 ska sluta se sig själv som ett barn och istället som en ung vuxen. Du ÄR vuxen när det kommer till lagar osv och får göra allt en vuxen får och har samma skyldigheter som en vuxen. Ju snabbare du börjar se dig själv som vuxen desto fortare kommer andra att göra det. Jag ansåg mig vuxen när jag gått ut gymnasiet trots att jag bodde kvar hos mamma ett år. Sedan flyttade jag och studerade. Visst, jag är mycket mer vuxen nu vid 29 än när jag var 20 men inte var jag ett barn då. Från jag var 22-23 tills nu har jag inte blivit så vansinnigt mycket vuxnare ännu men jag har mer erfarenhet nu än vid 22 och en annan säkerhet men jag hade klarat allt jag klarar nu vid 22 och troligen redan vid 20 men med mycket mer svårighet.

Ja, jag är väldigt anti att se sig som ett barn när man passerat 20 och ibland 30, att vara vuxen är inget straff utan en naturlig utveckling och jag är iaf mer lycklig som vuxen än jag någonsin var som barn.

arton

Äldre 26 May 12:17

#12

Jag säger inte att jag är ett barn, de vet jag gott och väl om! Men jag tycker det krävs mer än en ålder för att säga att en människa är vuxen. Bara för att du fyller 18 år behöver de inte betyda att du blir vuxen, du är ju precis densamma som du var dagen innan du blev 18 och myndig.

Jag anser att vara vuxen är något som kommer eftersom och inte något som faller in på en dag. Jag har i stort sett aldrig jobbat, enbart några strödagar på stallet ibland men inte mer än så, jag har nu gått skola i 14 år och kommer gå skola till och med 2014, jag bor fortfarande hemma för att jag inte vill ta studielån då jag klarar mig bra på enbart studiebidrag.

Ung vuxen är ju då ett mycket bättre begrepp för jag har trots allt bara levt i 20 år och knappt provat på någonting i livet, och 20 är ingen ålder. Men självklart är det härligt att vara vuxen och ha rätten att styra över sitt liv, men däremot är de ju mer än så. Jag tycker de krävs en personlig trygghet, att man är trygg i sig själv, och av flera olika anledningar så är jag fortfarande inte de - det är något jag arbetar på.

arton

Äldre 26 May 12:19

#13

Och jag känner folk i min omgivning som är runt 30 som beter sig allt annat än vuxet och de stärker min övertygelse om att vuxen inte är en ålder, utan att de är så mycket mer därtill..

arton

Äldre 26 May 12:28

#14

retroflickan skrev 2011-04-10 22:29:23 följande:

Jag tycker väl inte att det finns någon direkt ålder för det där när man är vuxen. Speciellt inte arton, just för att de flesta i min klass tog studenten när de var 19 eller på väg åt det hållet. Och att vara fullvuxen när man går på gymnasiet känns ju inte riktigt sant.

Sen tycker jag att det är tråkigt att, rent allmänt, vi går mot att ungdomar ses som barn längre och längre och inte förväntas klara av särskilt mycket själva alls. Menar inte det här vänt mot dig, arton, på nåt vis, förstås, utan bara en trend jag har märkt av hos många i min omvärld. Att supa bort alla pengar till hyran när man är 23 eller låna av mamma varenda månad fast man bort hemifrån över ett år och sådär. Tycker det är synd att vi infantiliserar oss själva som människor så mycket ibland. :)

Själva "ungdomstiden" har ju förlängts litegrann än de var när mina föräldrar var barn osv, mycket beror ju däremot på att de idag är mycket svårare att få ett jobb, du går i skola mycket längre än tidigare och många gånger i och med det så flyttar du hemifrån senare. Jag kommer flytta hemifrån när jag är 23 (2014) för innan dess har jag inte råd att på enbart studiebidraget ha en egen lägenhet - och jag vill inte heller ha studielån.

Men självklart är ju detta också en mognadsfråga, och som jag skrev innan, hur man känner sig personligen. Bara för att 18 är satt som en myndighetsålder kan väl de (enligt min åsikt) inte säga att ALLA blir vuxna precis den dagen dem fyller 18?

Allt handlar om individen i fråga.

Flickan och kråkan

Äldre 26 May 12:29

#15

Jag anser att en person över 18 är vuxen och ska ta det ansvar som det innebär att vara vuxen. Däremot så inser jag ju att vi alla växer och utvecklas av kunskap och erfarenhet så givetvis förväntar jag mig lite mer av någon som är 30 än 18 vad gäller livskunskap. Självklart är det inte så att en 30-åring måste vara klokare, vettigare, kunnigare eller mognare än en 18-åring man jag FÖRVÄNTAR mig det . Det här med att själv känna sig som en vuxen är ju också något som växer fram. Jag är nu 35 år och har två barn och arbetat länge.......visst känner jag mig vuxen och har blivit mycket tryggare och säkrare på min egen person.....men visst smyger sig barnet fram i vissa situationer.....då det hade varit skönt att skyffla över ansvaret på mamma eller pappa . Om jag ska vara ärlig så vet jag inte om man någonsin KÄNNER sig riktigt vuxen....... . Och jag är som sagt 2-barnsmamma och lärare på högstadiet, så tar en massa ansvar för barn och ungdomar....och tar det på allvar.....men känner mig ändå inte en dag över 25 .

arton

Äldre 26 May 12:37

#16

Flickan och kråkan skrev 2011-05-26 12:29:47 följande:

Jag anser att en person över 18 är vuxen och ska ta det ansvar som det innebär att vara vuxen. Däremot så inser jag ju att vi alla växer och utvecklas av kunskap och erfarenhet så givetvis förväntar jag mig lite mer av någon som är 30 än 18 vad gäller livskunskap. Självklart är det inte så att en 30-åring måste vara klokare, vettigare, kunnigare eller mognare än en 18-åring man jag FÖRVÄNTAR mig det

. Det här med att själv känna sig som en vuxen är ju också något som växer fram. Jag är nu 35 år och har två barn och arbetat länge.......visst känner jag mig vuxen och har blivit mycket tryggare och säkrare på min egen person.....men visst smyger sig barnet fram i vissa situationer.....då det hade varit skönt att skyffla över ansvaret på mamma eller pappa

. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte om man någonsin KÄNNER sig riktigt vuxen.......

. Och jag är som sagt 2-barnsmamma och lärare på högstadiet, så tar en massa ansvar för barn och ungdomar....och tar det på allvar.....men känner mig ändå inte en dag över 25

.

Jo, givetvis, men att ta ansvar och känna sig vuxen på det sättet är ju en sak. Men att, som jag, som fortfarande arbetar med att VÅGA tro på mig själv (något jag arbetat med sedan jag började 7:an år 2003) och som fortfarande gör att jag inte vågar göra allt hela tiden (=dåligt självförtroende och dålig självkänsla) så har jag aldrig riktigt vågat leva ut och bli en vuxen människa, och det har enbart att göra med de jag har varit med om under hela min uppväxt - men som jag är på väg att arbeta bort, de tar dock inte en dag och så fort de blir bättre så kommer jag känna mig vuxen. De får liksom ta den tid de tar, jag är bara 20 år än ! :)

Dem som är 30 i min närhet beter sig precis som om dem inte vore en dag över 20, dem har egna barn och så, men trots detta resonerar dem och för diskussioner precis som jag gör.

Flickan och kråkan

Äldre 26 May 12:44

#17

arton skrev 2011-05-26 12:37:02 följande:

Dem som är 30 i min närhet beter sig precis som om dem inte vore en dag över 20, dem har egna barn och så, men trots detta resonerar dem och för diskussioner precis som jag gör.

Det är ju lite sorgligt.

Jag motsa dig inte på något vis. Jag skrev ju själv just att det är en väldig skillnad på att vara vuxen ur ett juridiskt perspektiv och att själv KÄNNA sig vuxen. Jag kan fortfarande som 35-åring i vissa tillfällen känna mig lika osäker som när jag var 18 . Det finns ingen mall......och jag är som sagt tveksam om om man någonsin känner sig verkligt vuxen

lövet2

Äldre 26 May 12:47

#18

Jag räknar mina barn som vuxna den dag de fyller 18. Att de då är nybörjare som vuxna får man förstås ta hänsyn till ...

Ny omröstning: www.familjeliv.se/Forum-20-172/m58989368.html

arton

Äldre 26 May 12:49

#19

Jag respekterar allas åsikter, självklart :) Det var inte meningen att säga emot dig heller men alla människor är ju olika och jag växer fortfarande som människa och försöker iaf bete mig på ett vuxet sätt, det är ju de alla förväntar sig - kanske går de fel ibland men spela roll, man försöker iaf :)

arton

Äldre 26 May 12:51

#20

lövet2 skrev 2011-05-26 12:47:08 följande:

Jag räknar mina barn som vuxna den dag de fyller 18. Att de då är nybörjare som vuxna får man förstås ta hänsyn till ...

För mig kvarstår fortfarande att jag inte ser någon särskild ålder som vuxen, jag kan bete mig lika omoget och illa precis som innan jag blev 18 och än idag möts jag av äldre människor som behandlar mig som ett barn utan att jag på något sätt beter mig omoget.

Vara vuxen

INNEHÅLL