arton

Äldre 8 Mar 19:08

32 svar

Vara vuxen

Jag har liksom funderat på vad som anses vara vuxet och tvärtom och att de säkert många gånger inte har med åldern att göra när man betraktas vara vuxen. Men om man rent generellt får säga en ålder då ni anser att man blir vuxen får ni gärna säga den.

Jag är 20 år gammal och betraktar mig inte själv som vuxen, varken åldersmässigt eller beroende på min boendesituation (bor fortfarande hemma då jag studerar och valde att göra så då jag inte vill ta studielån så länge jag studerar på universitetet). En del betraktar mig som vuxen ena sekunden, nästa sekund är jag ungdom och blev nyss "tagen" för att vara barn och folk brukar gissa att jag är 17 år.

Så vad säger ni? :)

arton

Äldre 8 Mar 19:37

#2

Nyfiken gul skrev 2011-03-08 19:24:05 följande:

När man passerat 20 kan man inte "skylla" på att man är tonåring om man gör något uppåt väggarna, då anses man väl i det stora hela som att man är en ung vuxen.

Har man fyllt 18: Man är myndig och får rösta, blir dömd i domstol som en vuxen, får gå på krogen och blir man 20 får man gå på systemet. Man får sluta åka på barnbiljett och man anses kunna försörja sig själv.

I och för sig, men jag tänker bara att jag är exakt samma person som jag var innan jag blev 18 och att bara för att jag fyllt 20 så är jag ju inte en annan person, jag tar inte mer ansvar än tidigare. Men att de finns personer i min ålder som är vuxna, om dem har eget boende osv. Men de är bara min åsikt.

arton

Äldre 14 Mar 19:39

#5

deddan skrev 2011-03-13 22:28:46 följande:

Jag fyller 18år snart, men kommer faktiskt inte se migsjälv som fullvuxen för det. Snarare mer barn än vuxen. Så det är väll inte alls konstigt.

Jag skulle väll faktikst bara tycka att du var vuxen enligt lagen och regler. Men annars, tycker jag inte man är det riktigt än, när man är tjugo år. Visst, vissa är det säkert, och mognar snabbt, men helt vuxen, njä.. det tar ett tag :)

Precis! Just nu är jag på en förskola i stan och där är jag ju mycket närmare barnen än pedagogerna (åldersmässigt alltså), och känner mig inte alls på samma nivå som lärarna där (som typ är födda på 60-talet).

Kanske att jag är vuxen åldersmässigt, men känslomässigt så är jag mer ungdom än vuxen fortfarande, tills den dagen jag bor själv (om typ 2 år).

arton

Äldre 22 Mar 20:49

#8

Danitra skrev 2011-03-14 19:46:55 följande:

Perioden som inom psykologin kallas "adolescence" pågår från 10-21 och betecknar perioden mellan barndom och vuxen ålder. Så det är inte konstigt om man inte känner sig helt vuxen vid 20. ;)

Nä, och jag har inte speciellt bråttom heller, flyttar nog hemifrån när jag är 23 då jag är klar med utbildningen så då är de ju en annan sak ;)

arton

Äldre 22 Mar 20:50

#9

AndreasH skrev 2011-03-15 08:35:02 följande:

När jag fyllde 18 kände jag mig väldigt vuxen och skaffade barn..
När jag fyllde 22 visste jag att 18-åringar fortfarande är barn och inte har nån större koll alls.
När jag fyllde 25 insåg jag att 22-åringar inte har så mycket koll heller.

Nu är jag 32 och börjar känna mig trygg som person och i mina beslut. Lagom då att min son jusst fyllt 14 och och ständigt ifrågasätter haha ;)

Haha precis, även fast jag fyllt 20 så känner jag bara att jag är samma person som jag alltid varit, mer mogen visserligen, men inte så att jag orkar ta mer ansvar osv, jag tycker de är skönt som livet är just nu, varför stressa? ;)

arton

Äldre 26 May 12:17

#12

Jag säger inte att jag är ett barn, de vet jag gott och väl om! Men jag tycker det krävs mer än en ålder för att säga att en människa är vuxen. Bara för att du fyller 18 år behöver de inte betyda att du blir vuxen, du är ju precis densamma som du var dagen innan du blev 18 och myndig.

Jag anser att vara vuxen är något som kommer eftersom och inte något som faller in på en dag. Jag har i stort sett aldrig jobbat, enbart några strödagar på stallet ibland men inte mer än så, jag har nu gått skola i 14 år och kommer gå skola till och med 2014, jag bor fortfarande hemma för att jag inte vill ta studielån då jag klarar mig bra på enbart studiebidrag.

Ung vuxen är ju då ett mycket bättre begrepp för jag har trots allt bara levt i 20 år och knappt provat på någonting i livet, och 20 är ingen ålder. Men självklart är det härligt att vara vuxen och ha rätten att styra över sitt liv, men däremot är de ju mer än så. Jag tycker de krävs en personlig trygghet, att man är trygg i sig själv, och av flera olika anledningar så är jag fortfarande inte de - det är något jag arbetar på.

arton

Äldre 26 May 12:19

#13

Och jag känner folk i min omgivning som är runt 30 som beter sig allt annat än vuxet och de stärker min övertygelse om att vuxen inte är en ålder, utan att de är så mycket mer därtill..

arton

Äldre 26 May 12:28

#14

retroflickan skrev 2011-04-10 22:29:23 följande:

Jag tycker väl inte att det finns någon direkt ålder för det där när man är vuxen. Speciellt inte arton, just för att de flesta i min klass tog studenten när de var 19 eller på väg åt det hållet. Och att vara fullvuxen när man går på gymnasiet känns ju inte riktigt sant.

Sen tycker jag att det är tråkigt att, rent allmänt, vi går mot att ungdomar ses som barn längre och längre och inte förväntas klara av särskilt mycket själva alls. Menar inte det här vänt mot dig, arton, på nåt vis, förstås, utan bara en trend jag har märkt av hos många i min omvärld. Att supa bort alla pengar till hyran när man är 23 eller låna av mamma varenda månad fast man bort hemifrån över ett år och sådär. Tycker det är synd att vi infantiliserar oss själva som människor så mycket ibland. :)

Själva "ungdomstiden" har ju förlängts litegrann än de var när mina föräldrar var barn osv, mycket beror ju däremot på att de idag är mycket svårare att få ett jobb, du går i skola mycket längre än tidigare och många gånger i och med det så flyttar du hemifrån senare. Jag kommer flytta hemifrån när jag är 23 (2014) för innan dess har jag inte råd att på enbart studiebidraget ha en egen lägenhet - och jag vill inte heller ha studielån.

Men självklart är ju detta också en mognadsfråga, och som jag skrev innan, hur man känner sig personligen. Bara för att 18 är satt som en myndighetsålder kan väl de (enligt min åsikt) inte säga att ALLA blir vuxna precis den dagen dem fyller 18?

Allt handlar om individen i fråga.

arton

Äldre 26 May 12:37

#16

Flickan och kråkan skrev 2011-05-26 12:29:47 följande:

Jag anser att en person över 18 är vuxen och ska ta det ansvar som det innebär att vara vuxen. Däremot så inser jag ju att vi alla växer och utvecklas av kunskap och erfarenhet så givetvis förväntar jag mig lite mer av någon som är 30 än 18 vad gäller livskunskap. Självklart är det inte så att en 30-åring måste vara klokare, vettigare, kunnigare eller mognare än en 18-åring man jag FÖRVÄNTAR mig det

. Det här med att själv känna sig som en vuxen är ju också något som växer fram. Jag är nu 35 år och har två barn och arbetat länge.......visst känner jag mig vuxen och har blivit mycket tryggare och säkrare på min egen person.....men visst smyger sig barnet fram i vissa situationer.....då det hade varit skönt att skyffla över ansvaret på mamma eller pappa

. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte om man någonsin KÄNNER sig riktigt vuxen.......

. Och jag är som sagt 2-barnsmamma och lärare på högstadiet, så tar en massa ansvar för barn och ungdomar....och tar det på allvar.....men känner mig ändå inte en dag över 25

.

Jo, givetvis, men att ta ansvar och känna sig vuxen på det sättet är ju en sak. Men att, som jag, som fortfarande arbetar med att VÅGA tro på mig själv (något jag arbetat med sedan jag började 7:an år 2003) och som fortfarande gör att jag inte vågar göra allt hela tiden (=dåligt självförtroende och dålig självkänsla) så har jag aldrig riktigt vågat leva ut och bli en vuxen människa, och det har enbart att göra med de jag har varit med om under hela min uppväxt - men som jag är på väg att arbeta bort, de tar dock inte en dag och så fort de blir bättre så kommer jag känna mig vuxen. De får liksom ta den tid de tar, jag är bara 20 år än ! :)

Dem som är 30 i min närhet beter sig precis som om dem inte vore en dag över 20, dem har egna barn och så, men trots detta resonerar dem och för diskussioner precis som jag gör.

arton

Äldre 26 May 12:49

#19

Jag respekterar allas åsikter, självklart :) Det var inte meningen att säga emot dig heller men alla människor är ju olika och jag växer fortfarande som människa och försöker iaf bete mig på ett vuxet sätt, det är ju de alla förväntar sig - kanske går de fel ibland men spela roll, man försöker iaf :)

arton

Äldre 26 May 12:51

#20

lövet2 skrev 2011-05-26 12:47:08 följande:

Jag räknar mina barn som vuxna den dag de fyller 18. Att de då är nybörjare som vuxna får man förstås ta hänsyn till ...

För mig kvarstår fortfarande att jag inte ser någon särskild ålder som vuxen, jag kan bete mig lika omoget och illa precis som innan jag blev 18 och än idag möts jag av äldre människor som behandlar mig som ett barn utan att jag på något sätt beter mig omoget.

arton

Äldre 26 May 12:54

#22

Flickan och kråkan skrev 2011-05-26 12:53:18 följande:

Jag förstår nog bara inte var våra åsikter skiljer sig. Jag säger samma sak som 35-åring....jag växer fortfarande och kommer att göra det till den dag jag dör. Det är ingen skillnad från då jag var 18....förstår du vad jag menar

. Ju mer erfarenheter man får, ju mer kunskap man får desto mer inser man hur lite man faktiskt vet

.

Jo men det är ju de jag menar

arton

Äldre 26 May 12:57

#24

Men jag växer inte som människa på så sätt, alltså jag växer ju till att bli en människa som VÅGAR leva, jag vågar ju inte ens söka jobb på grund av den jag är, jag vågar inte skaffa mig erfarenheter som jag är nu. Sedan när jag är 100 procent trygg i mig själv i de allra flesta situationer kommer jag bara att växa ännu mera som människa till den dagen jag dör. Dock något jag arbetar på.

arton

Äldre 26 May 13:14

#27

Flickan och kråkan skrev 2011-05-26 13:00:18 följande:

Det resonemang du för nu säger mig att du är ung.....och har mycket att lära

. Och jag menar verkligen inget illa med det på något vis

Jag tar inte alls illa upp, jag håller bara med :)

arton

Äldre 26 May 13:25

#28

De blir en människa av mig ändå :)

arton

Äldre 26 May 13:34

#30

Flickan och kråkan skrev 2011-05-26 13:31:17 följande:

Du är redan det.......äldre än när du var 10 och yngre än när du blir 30

. Om du under din livstid kommer att nå 100%-ig trygghet med dig själv, så kan jag bara gratulera

. Jag har en bra bit kvar.....även om jag har kommit närmare än nar jag var 20

.

Iofs ;)

Det kommer jag säkert inte göra, har inte ens nått halvvägs så det kommer nog inte hända, men man kan ju komma en bra bit på vägen dit iaf :) Har iaf gått vidare från det som hänt under uppväxten och börjat göra mer saker som jag absolut inte vågade tidigare så jag är på väg framåt ;p

arton

Äldre 26 May 21:54

#31

Jag läser till förskollärare och hade ett arbete om ungdomar och den psykiska (o)hälsan och då utgick vi från en undersökning för ungdomar 16-24 år och dem som gjort den, ingen aning om vem, tolkar det som att man där någonstans blir vuxen, och jag i min tur tolkar det som väldigt individuellt. Sedan att hjärnan inte heller är färdigutvecklad förrän vid 25 kan ju också visa att man kanske beter sig "på ett mindre moget" sätt ibland, vet inte riktigt hur de där med hjärnan funkar dock, men något samband kanske de har? Empatin t.ex är ju inte färdigutvecklad förrän vid 25 år har jag hört.

Vara vuxen

INNEHÅLL