Rätten att välja skola

Jag undrar om en kommun verkligen har rätt att ha bestämda upptagingsområden till sina skolor. I skollagen står det tydligt att man har rätt att välja skola.

Mitt barn ska börja förskoleklass till hösten. Nu går hon i förskola bredvid en skola 900m från hemmet. Förskolan och skolan har nära samarbete och de flesta barnen i dotterns förskolegrupp ska börja på den skolan. Vi vill att dottern också ska placeras på den skolan tillsammans med sina kompisar. Tyvärr är vår dotter är inte välkommen dit då vi tillhör ett annat upptagningområde. Kommunen vill placera henne på en skola 2 km från hemmet istället och hänvisar till att den skolan vi önskar är full. Vi vägrar eftersom vi vet att detta kommer att få problematiska följder för vår dotter. Hon är adopterad och har varit utsatt för ett flertal separationer under sin första tid i livet. Detta har gett henne separationsproblem som blir extra påtagliga vid förändringar som t.ex. börja förskolan igen efter semester m.m.
Kommunens skolpsykolog är på vår sida och har pratat med rektorerna men inget hjälper. De vidhåller att det är fullt på den önskade skolan och att vår dotter får nya kompisar.

Förslag på hur vi ska hantera detta?

Det står inte i skollagen att man får välja skola i mån av plats.

Problemet i vårt fall är att kommunen inte använder närhetsprincipen. De har valt ut vår gata +några gator till och bestämt att vi ska tillhöra skola S som vi har längst till istället för skola V som vi har närmst till. Många av de gator som tillhör skola V har betydligt närmre till skola S än vad vi har. Våra barn bussas till skola S upp till åk 2 och sedan får de ta sig genom tätorten utan cykelbanor själva. I tätorten går det mycket tung trafik på väg till och från hamnen så det fungerar ju inte. Följden blir att vi kör våra barn till och från skolan. Till skola V har vi 900m cykelbana....

Det är dock inte skolvägen som är det avgörande för vår del utan det som är jobbigt för oss är att dottern ska ryckas upp från en trygg grupp och en trygg miljö som ju är helt avgörande för att hon alls ska kunna utvecklas.

Vår son var utsatt för samma sak när han skulle börja skolan 5.5 år gammal. Han fick ensam börja på skola S utan att känna någon, alla andra i hans förskolegrupp började på skola V. Eftersom han inte har den separationsproblematik som dottern har och dessutom är utrustad med ett gott självförtroende valde vi att inte bråka. Det gick ok men det tog 2 år innan han fullt hade accepterat läget. Vad detta kommer att innebära för dottern vill jag inte ens tänka på.

I samtal med rektorer läggs skulden på mej och min man. De menar, trots psykologutlåtande, att det är vi som är känsliga och överför detta på dottern. Att hon utsatts för flera separationer och lidit av depression som spädbarn verkar inte ha någon betydelse alls,
Jag behöver konkreta råd på hur man går vidare. Vart vänder jag mig för att bestrida placeringen. Och vad gör jag om de vägrar ändra beslutet? Flyttar till rätt adress? Vi kan inte under några omständigheter utsätta dottern för denna separation.

Rätten att välja skola

INNEHÅLL