Vi singelkvinnor som ska vill bli gravida genom insemination!

Jag var 29 år när jag blev gravid med min första och fick en månad efter jag fyllde 30 år, så jag var väl exakt i den åldern du är i nu. Jag hade också detta som sista plan och var egentligen redo redan året innan men fick ett jobberbjudande som gjorde att jag skjöt upp det ett år. Då tog det på andra försöket och det gick på ca 20 000kr. Denna gång har jag reserverat syskonsperma så det blir lite dyrare då eftersom de som inte används blir till spillo (om jag inte vill ha en trea). Donatorn är stångd till endast syskonförsök så jag kan inte sälja vidare.

Just nu är jag igång med syskonförsök och hoppas på ett plus snart. :)

Hej!

Jag har lyckats med ivf i Danmark och är gravid i v 15 :D Så lycklig. Jag träffar gärna andra i Stockholm som är i liknande situation.

Jag har sparat sedan 20 års ålder för detta. Inte för försöken i sig utan att jag ska ha god ekonomi och en bostad vi trivs i. Tänkte som dig att det inte går att ha för mkt sparat. Pluggade klart och jobbade några år så lönen gick upp. Men få känner sig nog aldrig helt redo, inte för de som är par heller. Jag trodde det skulle vara svårt för mig att bli gravid så jag ville börja i tid. Men så hade jag sådan tur att det gick på andra försöket. :)

De flesta har tagit det bra och sagt att de skulle gjort samma om de inte varit i en relation och att de tycker det är häftigt. Några familjemedlemmar som tog det hårt, bl a mamma. Men nu är hon med på banan att jag ska skaffa en till. Det har blivit så vanligt nu att många känner någon som gjort det. Min syster har två vänner och mamma har en arbetskamrat vars dotter gjort samma så många känner någon.

Det jobbigaste har nog varit bristen av sällskap det första året. Hade varit skönt att dels ha en vuxen att samtala med under t ex middagen (sådana små saker som en annars tar för givet) och dels ha en förälder att dela all glädje med. Barnet hade kolik och skrek all vaken tid så jag kunde inte träffa så mkt folk under den perioden.

Nu har det varit tufft med hämtning, lämning och vab. Jag har ett jobb som lägger sig på hög så mormor har fått ha barnet på helgerna så jag kunnat jobba igen mig samt fått jobba en del under vabbandet också. Så det kändes ett tag som att jag knappt träffar mitt barn förutom när barnet är sjukt. Med nästa barn går jag ned i tid, men nu vill jag behålla lönen på 100% så jag får ut så mkt som möjligt vid nästa föräldraledighet.

Det var en mardröm med koliken, särskilt då det pågick från morgon till kväll. Vissa klagar ju när barnet börjar skrika ngn gång på eftermiddagen. Jag hade inte möjlighet att äta, städa, gå ut, handla eller duscha. Jag vägrar att släppa mitt barn när det är ledset och skriker så jag gick runt med barnet i lägenheten från morgon till kväll i flera veckor. Fick ringa in min bror så jag kunde ta en dusch för när barnet somnade på kvällen så däckade jag med. På dagen sov barnet fem minuter i sträck och bara i min famn, sov förmodligen väldigt dåligt på grund av magknipet. Jag har varit bestämd på syskon även om jag kände att hur ska det gå till? Men så glömmer en fort hur jobbigt det var. :) Sedan var detta något extremt som jag misstänker har samband med min svåra förlossning. Har inte hört ngn annan som haft det så. Har endast kort på barnet när det sover under denna tiden då barnet som sagt skrek all vaken tid. Men det är en begränsad period som en bara får ställa in sig på att överleva, även om det känns som en evighet. Jag räknade ned dagarna tills barnet var 3 mån då det oftast lugnar ned sig och också gjorde för vår del. Men sedan är det många som tkr att detta är den lugnaste perioden då barnet bara sover hela tiden.

Underhållsstöd söker du från försäkringskassan. Du får som ensam vårdnadshavare alla dagar och du kan inte ge dem till ngn annan. De 10 extradagarna vid födseln får du inte men dem kan du ge vem du vill. Min bror tog dessa.

Min förlossning var också hemsk som slutade i akutsnitt, men jag hade en drömgraviditet utan några särskilda krämpor. Jag njöt verkligen av graviditeten.

Var igår i Danmark för mitt tredje försök att bli gravid genom insemination.

Nej, det pågick i över ett dygn så inte jättelång tid. Men jag fick hög feber och var väl knappt vid medvetande i slutet. Barnet mådde dock bra hela tiden.

just nu känns det mest som en lång väntan. vill ju att det skall lyckas denna gång. Så jag sitter mest och håller tummarna just nu :)

Hade en vän med mig. Tänkte innan att det är helt ok att göra det ensam. Men väl där var det guld värt att ha en vän. Bara ngn som hämtade saft och satte sugröret i munnen på en när en knappt kunde röra sig var värt så otroligt mkt. Jag hade efter att tag värkarna så tätt så det blev aldrig ngn paus och då var det svårt att kunna göra ngt alls för sig själv.

Tänkte säga hej i tråden! Inväntar min mens för att kunna göra mitt 4e försök. Har hållit på sen oktober men blev en paus p.g.a. en polyp som skulle opereras bort. Min längtan är sååå stor och jag försöker att intala mig själv att så länge jag blir gravid inom ett år så kommer nog processen i efterhand inte vara någonting jag kommer ihåg som långsamt eller jobbigt, men just nu, med alla vänner som är gravida och får barn, så känns det så oerhört utdraget och segt... 

Jag brukar ofta ha två mogna äggblåsor så jag tror inte hormonstimulering för att öka äggblåsorna hjälper för mig, men jag är lite nyfiken på t.ex. progrestorontillskott eller ägglossningsspruta. Vilka har använt sig av det? Vem föreslog det för er? Och med vilken bakgrund? Hjälpte det? 

Så skönt med dessa trådar på familjeliv där man ser hur många som gör samma sak som en själv...