Vi singelkvinnor som ska vill bli gravida genom insemination!

Hejsan!

Jag hoppar också in här
Jag och min sambo är på väg att separera, och en anledning är att jag vill ha fler barn (vi har ett) men det vill inte han. Jag hade mitt journalsamtal med Storkklinik i november men har inte kommit iväg än då separationsbeslutet dröjer och jag ett tag trodde att det fanns en chans att han skulle ångra sig

Jag fyller 41 i november och har därför väldigt ont om tid, men ett AMH-test för en månad sen visade på 2,3 så jag har iaf lite hopp

Hejsan!

Jag vet ärligt talat inte om jag skrivit i tråden förut eller om jag bara favoriserat den, men detta är iaf jag

Fyller 41 i november, har världens goaste son på 3 år, tillsammans med världens märkligaste man som sedan en dryg vecka är mitt ex
Vi har varit på väg ifrån varann länge, och jag hade mitt journalsamtal med Storkkliniken i november förra året, men av olika anledningar bestämde jag mig för att avvakta lite till. Nu är det iaf dags att ta tag i planerna igen, och att kontakta kliniken och dubbelkolla att jag fortfarande finns i rullorna (de sa att jag kunde dyka upp när som helst inom ett år från journalsamtalet).
OM jag bara kan få tummen ur och göra slag i saken så bör jag åka någon gång v38. 

Jag har även en kompis som plussade på fjärde försöket hos just Storkklinik och har bf i mitten av december.
  
        

Miss Smilla: Spännande!!! Lycka till!

Vad härligt!!! Lycka till!!!

Jag tolkar det som att det gick bra i fredags?

chockgravid: Vad härligt!!!! Ska inte ropa hej osv, men det låter ju toppen!

Azurblå: Välkommen!
Jag bor i Stockholm och planerar att flyga ner, och jag räknar med ca 10000 per försök. 
Jag oroar mig också ibland för om jag verkligen fixar detta, att vara ensam med en bebis, aldrig någonsin kunna slappna av och lämna över ansvaret... Fast jag har vänner, släktingar, och jag tror på (MÅSTE tro på) att det finns en man där ute som faktiskt vill leva TILLSAMMANS med mig och mina barn
Tyvärr har jag inte tid att vänta på honom om sonen ska få några syskon från mig
Rent ekonomisk klarar jag mig, jag har ett bra jobb med bra lön och jag har en del pengar på banken. Jag kommer att bli tvungen att ta det mesta till att skaffa nytt boende, men det kommer att räcka ändå.
Jag kommer förmodligen ändå att gå plus på en separation då jag betalar all mat och alla förbrukningsvaror hemma, och kan leva mycket billigare utan sambons krav på den mat som inhandlas...    

En annan fråga jag brottas med är hur länge jag ska försöka...
Hur många inseminationer? Ska jag göra IVF sen? Orkar jag göra IVF på egen hand med all press som ingår?
Fast det kan jag fundera på när jag väl lyckats ta mig iväg       

Chockgravid: Vad härligt att det rör på sig!!! Toppen!

Miss Smilla: Usch för mens

Carrebarre: En kompis blev nekad tidsbokning när hon öppet sa att hon var singel. Jag gick till min vanliga gynekolog och låtsades att jag och exet skulle göra IVF och att jag därför ville ta proverna. Det går att hitta gynekologer som ställer upp, men de är få eftersom det faktiskt är olagligt...

Ego: Jag har fått klartecken från kliniken att jag är välkommen när testet slår om och började testa i morse. Hoppas på omslag i morgon eller på onsdag men är fortfarande lite i valet och kvalet om jag ska åka nu. Vet inte varför, jag vet att jag vill, men det känns läskigt att ta steget  Det värsta är att jag har möten varje dag på jobbet, och hämtar sonen på dagis kl 16.30 to och dagis har stängt på fredag... Jobbet får klara sig utan mig, men jag MÅSTE hämta sonen. annars måste jag berätta för exet vad jag håller på med och det är jag inte redo för än...     

Carrebarre: Det där är så svårt... För mig har det varit svårt att bestämma mig för att faktiskt komma iväg, även om beslutet att skaffa syskon åt min son på det här sättet var lätt att ta.
Jag åker ner för första gången imorgon bitti och har tid 13.15
Det blev så snabbt inpå då testet slog om redan idag, så jag känner mig helt chockad Med 41-års dagens närmande med stormsteg så känner jag att jag måste börja NU eller bestämma mig för att låta bli, så jag åker!

Hej hopp! Hemma igen efter första inseminationen Det känns jättekonstigt att det verkligen har hänt! På riktigt! Nu är det "bara" att vänta två veckor och sen börja planera nästa resa...