Vad dog era änglar av?
hej, våran ängel Isa-lee somnade stillsamt in i min mage i vecka 24. jag kände mig bara konstig, kände inga sparkar osv, vi ringde förlossningen och fick komma in på ul, på ul kunde dom inte se något tickande hjärta, där inne låg hon helt stilla, för stilla. Där sattes mardrömmen igång, vi fick komma tillbaka dagen efter för att få tabletter och sedan 2 dagar efter fick vi komma tillbaka till sjukhuset då igångsättningen skulle ske. Att kämpa för något som inte fanns, allt förgäves. Det jobbigaste i hela mitt liv, och när jag skriver om det får jag ångest och känner igen känslan av panik, fy sjutton alltså. dn 10:e september 2010 föddes värdens finaste ängel, vi var så stolta över vår ängel, men ush så jobbigt. Vi hade henne med oss hela natten, hon hade fått en liten bädd från sjukhuset, vi kollade på henne, höll henne, pratade med henne, tog kort, filmade..gjorde precis allt vi kände för att göra, för att inte känna att vi ångrar något eller att man skulle komma på något man skulle gjort. På morgonen kom prästen och vi hade en jätte fin namngivelse, det var bara jag och min sambo där då, vi hade funderat ut lite olika dikter vi ville att prästen skulle läsa upp osv..kl 15 kom samma bm som förlöste oss och hämtade vår ängel, det var sista gången vi såg henne och det gjorde så ont, även fast hon redan var i himlen. Tiden efter var så jobbig, nybliven mamma utan bebis. Vi vet att det var något fel på min moderkaka, att den inte funkade som den skulle, hela grav hade jag blödningar och sammandragningar men då kunde man inte säga varför men med facit i handen så kan man se att något var konstigt från början. När jag kom in för att göra ul så fanns det inte heller något fostervatten kvar, det var en utan anledningarna till att jag kände mig platt och konstig...
