Börjat utredning efter tre eller fler missfall

Har precis fått mitt 3e missfall idag i v 7... Ligger hemma och äter godis och tycker synd om mig själv. Har försökt bli med barn i 4 år och provat både IVF och äggdonation och så poff, så blir vi med barn spontant själva fast det inte ska gå. Har haft alla härliga gravsymptom som illamående, ömma stora bröst, luktkänslighet - och njutit och hoppats. Och idag utan förvarning börjar jag störtblöda. F-n! Om man har svårt att få barn borde man inte kompenseras genom att ha lätt att behålla dem då?
Well, när jag deppat klart ska vi också utredas. Jag följs gärna åt här. Det är klart det ska bli barn för oss här! Jag känner mig korkat oinformerad om krämer och tabletter osv. Ska läsa på lite på länkarna som ni tipsat om här ovan. Ha en bra helg och all lycka till!

Tack för välkomnandet i denna ofrivilliga grupp Vad härligt att du ska gifta dig! Jag håller helt med - släpp allt och njut i full drag. I efterhand kommer det här att kännas som en kort period av våra liv. Och Bali känns ju bara som en dröm den här årstiden.

Vi har precis varit på vul och konstaterat att allt inte kommit ut så jag har fått tabletter. Ska försöka pricka in så att jag kan hålla föredrag på onsdag men samtidigt åka på jobbresa utomlands på söndag utan att störtblöda... Har ni erfarenhet av om pillren kan ha en fördröjning på flera dagar? Jag har fått sånna man sväljer för det var så långt gånget.

Mitt första mf var ett ma som upptäcktes i v 12, fostret dött sedan v 6. Var hemskt smärtsamt. Fick åka till akuten och få morfin mot smärtorna och senare en skrapning. Det andra kom i v 6 skötte sig helt själv med störtblödningar som inte kändes så mkt alls. Vi har aldrig blivit erbjudna utredning trots att vi har så små chanser att bli med barn. 

Jag mår i alla fall mycket bättre. Tack för att det finns sånna som ni här, som verkligen förstår hur hemskt det kan vara! Jag blir tokig på kommentarer som "jag har en jobbarkompis som fått 123 missfall men nu har de tre fina barn". Det känns så okänsligt, typ att man ska skärpa sig och inte ta det så allvarligt. För det första sörjer man ju det som inte blev. Och för det andra är det säkert lätt att säga så när man har facit i hand, men innan man har sina tre barn som facit är det bara ovisst och svårt. Fast som sagt, nu ser jag mer framåt.

Ha en fin kväll! 

Vi får se... Vila lite, utredas lite, fortsätta gå till min homeopat som jag tror hade ett finger med i spelet för att jag överhuvudtaget lyckades bli med barn på naturlig väg. Men sen blir det säkert fler försök, men då äggdonation isf.

Men åh, vilken hemsk tragedi Mitt Livs Längtan! Fy, vad synd jag tycker om er. Det går ju på en sekund att tro att just den här graviditeten kommer vara den som lyckas, och att gå ända till v 17! Usch! Undrar om det hade något med fostervattnet att göra för dig tidigare också?

Vi har inte fått någon tid för utredning ännu. Men jag funderar lite på vad den kan ge. Jag är inte alls något proffs, men det känns som man nästan aldrig läser om någon som har fått beskedet med kromosomavvikelser. Eller har jag fel? För i så fall är det ju bara typ blodförtunnande och typ progynon som man får. Borde inte det vara ett enklare prov för sjukvården att ta och skriva ut OM man skulle bli gravid igen? Då borde man väl inte behöva vänta så länge.

Jag tog mina cytotec i går men inget händer... ingen smärta och inget som kommer ut. Får lite panik eftersom jag åker utomlands med jobbet på söndag i 4 dagar. Vill ju inte få jätteont och störtblöda då  

 

Härligt att få börja utredningen, grattis! Och tråkigt att höra din historia Piggelin. Hoppas att du inte fått det för jobbigt med missfallet. Jag har haft både MA med skrapning och två "vanliga". Första gången började det ordentligt efter någon veckas blödande. Var beredd på en störtblödning. Det var inte jag...  

Men den här gången händer det inte så mkt. Cytotec hjälpte inte. Inget hände som tur var under jobbresan. Men det sitter en envis liten klump kvar i livmodern som visst är blodförsörjd och får min kropp att fortfarande gå på graviditetshormoner så då funkar visst inte tabletter. Men jag ska prova en cytotec-vända till i helgen. Jag vill verkligen inte göra en skrapning till. Det kanske är bra, men jag är lite rädd för narkos och att riskera att få ärr. 

Min läkare sa att jag inte kunde börja utredningen förrän jag fått min första mens igen... 

Piggelin, usch jag lider med dig! Jag har också haft de tankarna många gånger och man känner sig ensammast och ynkligast i hela världen. Men det är som Najje skriver, det är alla hormoner + att det inte stämmer. Hade din man/kille haft de tankarna så hade ni aldrig kommit så här långt tillsammans. Jag är säker på att vi alla här om några år, när vi fått perspektiv på den här karusellen, kommer tycka att vi lärde oss något fint och att vi växt tillsammans med vår partner på ett helt unikt sätt. Alla svårigheter kommer tillsammans med en lärdom. Det är bara svårt att se det just nu tror jag. Men därför är det så bra med fl. Här kan man bli förstådd på riktigt. Jag har haft flera tillfällen då jag känt mig sååå ensam och att ingen kompis förstår mig. Och alla runt om en får barn på barn på barn... Men det går i perioder tycker jag. Det är klart att du är extra känslig nu med alla hormoner i kroppen. Det är jag med, bölar för allt och inget Hörde av en kompis att man även kan bli extra känslig när alla graviditetshormoner plötsligt försvinner ur kroppen vilket de säkert precis håller på att göra för dig. Alltid något att skylla på.

Har ni blivit erbjudna någon typ av samtalsterapi eller liknande från vården? Det borde ni säkert kunna få om du tycker att det skulle kännas skönt. Vi gick några gånger för flera år sedan, det var ganska bra.

Jag har äntligen börjat blöda efter nästan tre veckor... tjoho eller vad man säger.

Hejsan,
Vad skönt att höra solskenshistorier bland allt detta elände! Jag har kopierat dina missfallsorsaker till den långa lista jag tänker ta med mig till vår utredning. Tack!

Inte nog med att jag inte är så duktig på att vare sig bli gravid eller behålla fostren... jag är visst heller inte så bra på missfall Trots två kurer tabletter, massa värk och blödande sitter en envis del av moderkakan kvar i livmodern efter 5-6 veckor efter missfallet. Den här klumpen skickar visst  ut graviditetshormoner till kroppen. Jag ska på ny kontroll efter påsk, men det kanske får bli skrapning ändå om det inte löser sig. Eller är det någon annan som har någon bra lösning på förslag? Jag känner ett starkt motstånd mot skrapning den här gången. Ska jag lyssna på min magkänsla eller ska jag bara få det gjort och få möjlighet att börja fungera normalt igen?
Känns som om jag dragits med det här alldeles för länge nu.

LadyA - Amen, det var det dummaste dummaste jag hört! Vem i h-e som får missfall innan första vanliga ultraljudet (som väl är typ i v 16 eller nåt) har sett ett foster?!? Ofta förstår man väl själv vad som är på gång och är hemma och har ont och blöder och åker kanske in sen och kollar så att allt är ok. Det går inte ihop någonstans för mig. Vaddå "inte haft några missfall" bara för att de inte har kunnat dokumentera det?! 

Jag har aldrig varit inne och sett något foster. Kommer dom neka oss också då isf? Vilken stad bor du i? Jag har halkat in på Läkarhuset odenplan nu på sistone och de är så superdupersnälla och förstående. Nu tvivlar jag inte på Karolinska, men alla verkar ha så bråttom där hela tiden. Även om de kanske har bättre resurser så valde vi att göra vår utredning på Odenplan. Vi ska dit den 27e så jag kan meddela om vi får gå vidare eller blir stoppade.

Jag åkte in på skrapning till sist ändå förra veckan. 6 veckor efter missfallet. Det gick bra och det känns skönt att ha gjort det. Och så ska vi som sagt på utredning den 27e. Fast just nu känner jag mig inte så sugen på det av olika anledningar. Men det är nog bra psykiskt att i alla fall göra vad man kan för att få lite klarar bild av vad som hänt och varför. Nu längtar jag bara efter en skön sommar när jag får ha min kropp i fred och bara njuta av livet och kärleken!

 

Najje: Vad härligt positiv och fylld av ny energi du låter! Det låter ju som du hittat ett jättebra sätt för dig att må bra! Jag blir lite nyfiken på var du går någonstans? Är det i Stockholmsområdet? Jag har provat lite alla möjliga metoder tidigare, akupunktur och homeopati. Men inte zonterapi, det kanske kan vara något.
LadyA01: Vad bra att du fått lite bättre bemötande, synd att du måste kämpa så för det... 

Men, hur kan dom sluta med det?! Erbjuder dom inget alternativ? Sjukt frustrerande kan jag tänka mig. Vi bor i Sthlm och har fått jättebra hjälp från läkarhuset odenplan som nog är ngn privat inrättning men m samma priser fr landstinget. Var där och tog massa prover i dag och så ska vi tillbaka för svar och mer undersökning i augusti.

Najje: shit vad spännande! Jag håller alla tummarna imorgon.
LadyA: hoppas att det är din tur nu! Mysigt att minnas lyckliga stunder med foton!

Ja, vad fantastiskt roligt med så många plus! Superdupergrattis till er alla!
Jag har faktiskt också "plussat" sen sist. Vi har nämligen bestämt oss för att nu satsa helhjärtat på adoption. Det gjorde vi eg tidigare oxå men så blev jag spontant gravid vilket inte ska fungera med mitt låga AMH. Men men ni vet ju hur det gick... Men i vilket fall så har vi sörjt, laddat om och det är nu troligt att vi om 18 månader är de stoltaste föräldrarna i världen
Hoppas att ni alla här har en liten knodd på 9-10 mån hemma då! Håller alla tummar för er och för dig Najje att ditt Ivf går vägen!