Börjat utredning efter tre eller fler missfall
Hej på Er alla! Bra initiativ att starta denna tråd, om det är några som behöver stöttas och få tala ut så är det alla de med upprepade missfall som inte gör annat än och önksar och längtar efter antingen sitt första barn eller tillökning till familjen. Det är super tufft, men som ni skriver vi är starka!
Jag har också tre tidiga missfall bakom mig i v.6 , v.5 och v.8. Efter dessa missfall fick vi påbörja en utredning och blev skickade vidare till IVF. De hittade inga kromosomavvikelser men jag vet inte exakt hur mycket prover de tog på första stället. Vi fick som sagt till till IVF, blev inskrivna och tog lite prover. Vi skulle ha börjar vår första behandling i mars i år, men då hände det underbara i december, vi blev gravida igen......nu varvi såklart oroliga och nervösa men glada. Allt såg ut att kunna gå bättre denna gång....vi meddelade IVF att vi blivit gravida men fick stå kvar i kön...allt kändes som sagt bra och jag mådde prima....efter v12 kunde vi slappna av en liten liten aning...och längtan började mer och mer komma...
Plötsligt i v.17 börjar jag blöda, får åka in akut, blir inlagd och de blir alvarliga och säger att det finns alldeles för lite fostervatten. Fick dock åka hem dagen efter då blödningen avtagit. Därefter började en vecka av enorm oro och sorg...vi letade febrilt efter privata och alla möjliga doktorer som skulle dubbelkolla läget med lillen..för varje dag fick vi sämre och sämre resultat. Till sist blev vi remitterade till en specialist på fostermedicin som gav det slutgiltiga hugget i hjärtat, som bekräftade det vi befarat. Det fanns inget fostervatten kvar, lillen levde och kämpade för fullt men hade inga chanser till överlevnad. De befarade även svåra fostermissbildningar. Vi blev tvugna att göra det hemska, avbryta graviditeten....nu har det gått en vecka sedan detta hände....
Så att följas åt vore jätte roligt!
Kram