Thursday skrev 2011-03-06 13:35:46 följande:
Äh, det där blir ju hårklyveri, men ett sätt att tänka runt ordet egoistisk är att man har svårt att sätta någon annans intressen före sina egna. Typ, ge någon annan det sista kexet i paketet, prioritera bort nya kläder till sig själv för att någon annan ska få. Man kan ju hävda då att om man har barn så VILL man inte ha det sista kexet, man VILL ge det till sin unge, men om går så långt kan vi ju hävda att Moder Teresa är ett sant egoistisk människa - hon hjälpte väl de fattiga i slummen för att hon VILLE det?
Jag har lätt att förstå att man väljer bort barn, hade mycket väl kunnat göra ett sådant val men nu blev det att jag valde åt andra hållet. Och personligen vill jag ha kexet. Jag vill sitta ifred och glo på TV, men jag får lov att prioritera bort sånt för jag tycker att min son är viktigare. Jag har jobbat med en del lite äldre, barnlösa (barnfria?) människor och jag tycker nog att om man får lov att generalisera så är de som grupp (inte på individnivå nödvändigtvis) mer kompromisslösa, mer ovilliga att ställa upp för laget, lite mer ego helt enkelt. Det behöver inte vara något negativt, det kan vara rätt befriande och bra att jobba med sådana människor.
Men visst är det att vara förälder en evig lång träning i att bortse från sina egna behov, och istället prioritera någon annas. Det går liksom inte att komma ifrån.
Det blir ju en filosofisk fråga av det hela..
Jag kan förstå att man agerar på ett egoistiskt sätt om man väljer att sätta sina egenintressen före någon annans. Men om det inte finns "någon annan" hur ska man då kunna vara ego? Ska man då hela tiden ha något slags "låtsasbarn" som man ska jämföra med.. ex. Jag gör en handling som kan uppfattas egoistisk för att mitt "låtsasbarn" skulle lida om hen fanns?
Om jag nu väljer att shoppa upp hela min lön, är det då en egoistisk handling? Ingen drabbas ju av den och shoppingen ger ju mig glädje.
Just Moder Theresas syn på välgörenhet har jag lite dålig koll på. Hade hon någon personlig vinning i sitt engagemang? (förutom kanske psykisk tillfredsställelse). Såg hon till att öka sin egen välfärd är ju det en egoisitk handling, men att hjälpa personer utan att uppnå någon vinning är ju en altruistisk handling. (och var det inte religionen som spelade in där?).
Jag tror att egoism är lika utbrett bland föräldrar som bland frivilligt barnlösa. Jag har motsatt erfarenhet då det kommer till yrkeslivet. De frivilligt barnlösa jag mött är de som jobbar "grispassen" (dvs. obekväma arbetstider och högtider) och, de som på kort tid kan ställa upp. Visst de har inga att ta hänsyn till, men det finns inget som säger att föräldrar inte kan jobba en lördagskväll?
Själv har jag varlt bort barn, folk uppfattar nog mig som både lojal och osjälvisk.
Om jag nu ska bolla med ett "låtsasbarn" skulle jag nog vara ego, men nu kommer ett barn aldrig existera, varför är jag då egoistisk?
