Inlägg från: Joual |Visa alla inlägg
  • Joual

    Varför väljer man frivilligt bort barn?

    Jag har aldrig längtat efter barn. De intresserar mig inte, helt enkelt. Vi är olika som människor och jag tror inte att det är allas grej att ha barn. 

  • Joual

    Varför väljer man frivillig bort barn? tja... 
    Varför väljer man frivilligt bort att bo i vill? Eller att ha hund? Eller att åka till Australien minst en gång i livet? Hoppa bungy-jump? 

    Buslätt. För att alla människor inte är likadana, och vi vill göra olika saker med våra liv. Barn är inte allas grej.  

  • Joual
    FannyGioia skrev 2011-03-05 18:36:55 följande:
    Jag anser verkligen inte att det är något fel på personer som inte vill ha barn. Jag kan väl inte säga att jag förstår det till hundra procent, men jag bryr mig inte för fem öre.

    Däremot tycker jag absolut inte att det går att jämföra barn med varken intressen, djur eller resor. Att ha barn är ingen hobby. Jag skulle nog inte kalla livet med barn en speciell livsstil heller. Viljan/längtan efter barn och kärleken till de egna barnen går betydligt djupare än något annat på jorden. 

    Men självklart gör man bäst i att välja det liv man önskar sig. Med barn, eller utan. 
    För DIG är längtan efter barn/kärleken till dina barn djupare än något annat. För MIG är det inte det. Jag är oerhört tacksam att jag lever i en tidsperiod där kvinnor själva kan styra över sin fertilitet. 
  • Joual
    FannyGioia skrev 2011-03-05 19:18:41 följande:
    Det är jag också. Väldigt väldigt glad och tacksam.

    Jag lägger ingen värdering i det. Det ena är inte bättre än det andra, men längtan efter barn är helt väsensskild från längtan efter exempelvis hund. Jag kan inte se barn som ett intresse, på samma sätt som vuxna inte kan vara det. Vad har det med fertilitet att göra?
    Återigen: för DIG är längtan efter barn väsensskild från längtan efter t ex en hund. För andra kanske det inte är så. Deras liv skulle sakna mening om de inte hade hundar, men barn har de ingen längtan efter. För dem är inte hundar ett intresse, det är ett sätt att leva och en mening med livet.

    Jag har inga problem med det, även om jag själv inte har hund. 
  • Joual
    violatricolor skrev 2011-03-05 19:19:28 följande:
    Fast jämför du valet att skaffa/inte skaffa barn med valet att t ex skaffa/inte skaffa stereoanläggning? Jag tycker ändå det är vitt skilda saker och jag tror att det som avgör vårt val är olika även om man kan säga "Viu är olika helt enkelt" när det gäller barn/inte barn.
    Ja, DU tycker att det är vitt skilda saker. Det är helt okej. Men varför är dina värderingar/prioriteringar bättre eller mer relevanta än andras? 
  • Joual
    violatricolor skrev 2011-03-05 19:31:50 följande:
    Jag tycker inte alls att mina prioriteringar är bättre än andras utan det är en misstolkning du gör. Jag förstår att inte alla vill ha barn och tycker inte att det är sämre eller bättre än något annat. Däremot så är inte barn en hobby eller en pryl. Kanske för en del men jag tycker inte det och jag måste ju få säga vad jag tycker? Jag ser inte barns om en hobby eller en sak och kan inte riktigt förstå varför man ser på det så. Att skaffa barn är någon generativt, dvs fokus flyttas från den egna individen till de som kommer efter och hör framtiden till, man bill ge kärlek, uppfostra, betyda något för en annan människa, sprida sina gener. Jag har svårt att se hur det valet är samma sak som att välja att skaffa en hobby eller en sak men du får gärna förklara.
    Väljer man en hobby? Eller en livsstil? Kanske det. Jag tror att de flesta som är hängivna en hobby eller livsstil skulle säga att det var något som växte fram med tiden, och att det är en stor del av vilka de är som personer.

    Det finns människor som lägger nästan all sin disponibla tid och inkomst på allt från folkrace till hunduppfödning, politik och orkidéodling. Och handlar inte det om att flytta fokusen från den egna individen till något som hör framtiden till?  
  • Joual
    violatricolor skrev 2011-03-05 19:47:19 följande:
    Ja, det har du rätt i att det är en stor del av personen.

    JO, det gör det. Men har man samma känsla för det som för barnaskaffandet?
    Det finns såklart personer som både odlar orkidéer och har barn. Självklart. 

    Men ja, jag tror absolut att det finns personer som ser de här sakerna som mycket mer intressanta än att fortplanta sig. Det viktiga för en person tror jag är att ha något som gör livet meningsfullt. För många är det barn. För andra kan det vara veteranbilar eller yoga. Jag lägger ingen värdering i det.  
  • Joual
    FannyGioia skrev 2011-03-05 20:02:36 följande:
    Okej. Jag tror inte att det går att jämföra. Alls.

    Det är inte tänkt att man ska offra sitt liv för en hund, medan de flesta föräldrar skulle hoppa framför ett tåg för sina barn. Innan jag fick barn förstod jag det inte riktigt men det gör jag nu.
    Good for you. Men vi är olika. 
  • Joual
    FannyGioia skrev 2011-03-05 20:08:51 följande:
    Tror du att man älskar ett barn och en hund lika mycket?
    Jag tror att det finns människor som älskar sin hund lika högt som du älskar ditt barn. (Jag har varken hund eller barn, så det är svårt för mig att svara på vad jag själv tycker). 
  • Joual
    Ginevra skrev 2011-03-05 20:19:48 följande:
    Nej, de flesta som gör det är förmodligen inte friska, men vad jag vill säga är att alla föräldrar tydligen inte har de här känslorna som du talar om.
    Man behöver inte ens gå så långt som till människor som dödar sina barn. 

    Min mamma jobbade på soc under hela min uppväxt, med bl a LVU-utredningar och fosterhemsplaceringar. Tro mig: det är långt ifrån alla som älskar sina barn. Men det är så tabu att prata om att samhället gärna sopar det under mattan....  
  • Joual
    Åskan skrev 2011-03-05 20:26:36 följande:
    De jag känner (2 st) som inte ivll ha barn vill inte ha det för att de är ego. De har själv sagt att det är så. Sen behöver det ju inte alltid va så. Men jag tycker alternativen går hand i hand. Självklart kan man ha ett bra liv utan barn, men jag tycker faktiskt inte riktigt det räknas som en anledning.
    De flesta jag känner som har barn har det för att det är ego. Jag tycker nämligen att själva konceptet med att skaffa barn är väldigt egoistiskt. För ärligt talat: Det är något som människor gör för att de själva vill, inte för barnets skull. Så allt beror väl hur man vrider och vänder på begreppen. 
  • Joual
    FannyGioia skrev 2011-03-05 20:27:27 följande:
    Visst är det så. Tyvärr. Men oavsett så handlar det oftast om familjer som inte fått adekvat stöd i tid.
    Och det är du säker på, eftersom du själv jobbar med sådana saker... eller? 
  • Joual
    Tre barn tre barnbarn skrev 2011-03-12 10:29:57 följande:
    Tur för dig då att andra skaffar "små djävlar" som kan ta hand om dig när du blir gammal!!
    Tycker du att det bör vara ett övervägande skäl till att bli förälder? (Att man behöver någon som tar hand om en när man blir gammal, alltså)
  • Joual
    Tre barn tre barnbarn skrev 2011-03-12 10:35:00 följande:
    Nej det är en hel värld som måste tas om hand eller vad tror du händer om alla väljer bort små djävlar!
    Du menar att mänskligheten är på väg att dö ut? Jag tror inte att det är någon fara för artens överlevnad även om några enstaka personer frivilligt väljer bort att bli föräldrar, oavsett orsaken till det. Vi har en global folkökning som mer än väl kompenserar för det. 
  • Joual
    Tre barn tre barnbarn skrev 2011-03-12 10:41:15 följande:
    Det var ett skämt till Anton....trodde du fattade det.
    Men genast så ska dt komma en hel roman till svar.

    Jag antar att det finns syskonbarn,vänners barn osv i allas liv,så att dom som har valt bort ändå får lite barnkontakt!
    Räknas tre meningar som "en hel roman"? I så fall läser du fel typ av böcker

    Klart det finns barn i allas liv. Bara för att man inte vill ha egna barn så betyder inte det att man är emot alla former av kontakt med barn.

    För övrigt finns det barn som jag verkligen gillar, och barn som jag absolut inte tål. Ungefär som med vuxna, alltså.  
  • Joual
    H NA skrev 2011-03-12 10:46:49 följande:
    Det  förstår inte jag heller, men vill man inte ha barn så ska man inte ha det heller. Känner till kvinnor som har skaffat barn men de bör aldrig skaffa barn , för de skiter fullständigt i de. Soriligt att se hur de små lider. Sen så känner jag till ett par som valde bort barn av anledningen att dom inte orkar (de är överviktiga) . Nu sitter dom 48 res. 49 år gamla och ångrar stort att de inte skaffat barn.  Det jag ofta undrar över är hur hanterar man det naturliga insinkter, alltså behövet av att föröka sig väcks i alla kvinnor, det är naturens gång.  Hur "dödar" man den känsla?
    Din fråga tycker jag är relevant i de fall där människor (inte bara kvinnor) vill ha barn, men av något skäl inte kan få barn. De kan behöva "döda känslan". 

    För oss som inte vill ha barn så tror jag att jag törs säga att en gemensam sak är att vi inte känner något behov av att föröka oss. Det är ingenting som väckts. Vi har helt enkelt andra saker som uppfyller och engagerar oss.  
  • Joual
    H NA skrev 2011-03-12 12:00:26 följande:
    Ok, tack för ditt svar. I så fall hur förklarar man att  ett antal av de som frivilligt valde bort barn ångrar det senare i livet när det är för sent,  som ex. det här paret som jag känner till? Tror inte du att du kommer och ångra ditt val du med?
    Nej, det tror jag inte. Jag är över 40 nu, och det har inte kittlat till alls i äggstockarna. Jag har också flera vänner och bekanta som frivilligt valt bort barn, och ingen av dem har ångrat sig. Tvärtom. En av dem (som är lite äldre än mig) pratar snarare om hur skönt det är att passera den fertila åldern så att folk runtomkring slutar pika henne om att skaffa barn. 

     
  • Joual
    IsadoraW skrev 2011-03-13 20:39:54 följande:
    Jag tror att det kan vara för att man har haft en svår uppväxt själv och med goda skäl tvivlar på om man kan vara en tillräckligt bra förälder. Om man inte vill ha barn tycker jag det är ansvarstagande att inte skaffa några.
    Jag har haft en jättebra uppväxt. Villa på landet, syskon, husdjur, fotboll, musik... hela kitet. Ändå vill jag inte ha barn. Jag längtar inte efter barn, helt enkelt. 

    Turligt nog är jag och min bror olika på den punkten, så han har försett mina föräldrar med barnbarn  
Svar på tråden Varför väljer man frivilligt bort barn?