Varför väljer man frivilligt bort barn?

Jag väljer frivilligt bort barn men jag älskar barn, älskar mina syskonbarn men tycker att jag får det bästa med barn genom att inte ha barn och de får precis samma från mig för att jag inte har barn. Sedan prioriterar jag redan människor som finns i mitt liv och vill det bästa för de, jag behandlar mina syskonbarn som de var mina egna så det finns ingenting som jag inte skulle göra för de. Jag upplever som att det finns redan barn som jag kan älska, bry mig om och vara där när de behöver.

Sedan ska man inte heller glömma barn som redan finns i ens liv. Jag kan uppleva "egna biologiska barn" finns inte ens, de existerar inte men om jag istället tar syskonbarn till nöjesparken så har jag uppmärksammat  barn som redan finns och min kärlek går bortom det biologiska. Även de behöver andra vuxna i sin närhet som genuint bryr sig, vill deras bästa utöver föräldrarna, har tid till de när föräldrarna inte har. Jag tycker som frivilligt
barnlös är inte allt barnlöst, att det finns ändå barn som behöver en som vuxen och som frivilligt barnlös är man
tillgänglig än man annars hade varit om man haft egna barn. Så till slut kan det fungera för alla.