Varför väljer man frivilligt bort barn?
Varför måste man vara ego för att man inte vill ta ansvar för ett barn? man är väl mer ego om man skaffar barn men inte kan ta hand om det?
Inlägg från: Emmi27
|
-
-
varför skulle du låta bortskämd? tycker jag verkligen inte att man kan säga. Är man vuxen så får man ju bestämma själv och anser man att man vill lägga all tid på sig själv, sitt förhållande och de människor man redan har i sitt liv så ska man såklart inte skaffa barn, det är ju liksom ingen plikt :P Förstår dig absolut för känner exakt samma sak även om jag inte med säkerhet kan säga att jag kommer känna samma sak om 5 år.LivL skrev 2011-02-27 17:22:17 följande:Det är svårt för mig att förstå varför man VILL ha barn.
Det är mitt mitt mitt liv och pengar, tid och energi går till MIG och den familj jag redan har, syskon t.ex.
Älskar mina syskonbarn helt vansinnigt mycket. Men det räcker gått och väl med dessa deltidsbarn, jag vill ha friheten!
Jag vill kunna festa, resa, shoppa, spendera timmar i badrummet, inte behöva ge bort katter för ett allergiskt barns skull, kunna ha vilken bil jag vill, jag vill ha pengar, kunna jobba övertid, ha hem älskare som jag vill, ha sex i hela huset och när som helst, slipps laga klok mat varenda jäkla kväll, slippa vara hushållerska öht.
Barn skriker, luktar, snorar och förstör saker (inte minst förhållanden).
Jag är väl medveten om att jag låter som en bortskämd snorunge. Men jag är 27 år, skjutsar farmor när helst hon ber om det, ställer upp för mina föräldrar och tillbringar mycket tid med dem, jag super sällan, slösar inte pengar osv osv.
Jag vill bara vara FRI.
Jag ser ingen som helst poäng med att ha barn! Mitt liv är perfekt så varför skulle jag förändra det?? Jag har allt jag vill och behöver, saknar ingenting.
-
Jag undrar en sak. Någon här skrev att "det kanske är för att man inte vet vad man missar" Men hur kan nån som inte har barn men som vill ha barn veta vad andra som inte vill ha barn missar, innan de ens själva fått barn?
-
haha varsågod, och jag förstår precis hur du menar! Känner samma sak, får panik när jag tänker på att alltid ha det där barnet i bakhuvudet, att alltid ha det ansvaret, att inte vara fri. Vi har 3 katter och det är nog med dom om man ska resa bort, eller för den delen när de kommer upp i sängen när man ska ha sex XD, dom kan man ju putta ner och gosa med sen, en unga som börjar gasta mitt i snuskandet kan man ju inte bara ignorera. Så känner man som du och jag gör så ska man ju inte ha barn, inget konstigt med det. Jag kanske ändrar mig om några år vem vet, men tänker inte skaffa barn bara för att jag annars inte vet vad jag missar.LivL skrev 2011-02-27 17:46:25 följande:Emmi27:
TACK!!! Underbara och kloka ord.
Angående det du skrev om att inte "veta vad man missar". De som har barn missar mycket- som att uppleva drömmar man inte hann med eller nya som poppat upp i skallen. Man missar helgmorgon-sex (ska man låsa sovrumsdörren??), de missar lugn och ro (!), och inte minst sagt spontaniteten. Att kunna packa en rygga och dra till Paris över helgen med 2 dagars varsel.
De missar mycket tid till annat som de tillbringar med att städa, laga mat, tvätta etc.
Lika mycket som vissa vill ha barn, vill jag det inte. Helt normalt.
Inget barn ska behöva växa upp med en egoistisk förälder!!! Ingen förtjänar en mamma som mig. Men jag är världens bästa dotter, syster, barnbarn etc.
Tack igen för det du skrev.
Tycker det krävs tillräckligt med planering för vissa saker som det är, och har man då barn också.. hujeda mig.
-
Ja men man kan inte uttala sig INNAN man fått barn om att andra inte vet vad de missar. Och vad vet ni som har barn om vad vi som kanske inte vill ha barn missar? Om vi inte VILL ha barn pga att vi vill vara fria och helt enkelt inte bundna, är det lämpligt att skaffa barn då? Nej. Ni som har barn tycker det är värt att "missa" (en del tycker ju inte att de missar nåt såklart!) en massa saker.Thursday skrev 2011-02-27 17:50:39 följande:Alltså, nu är jag verkligen den förste som skriver under på att det är helt normalt att inte skaffa barn, och inte har några problem med att tänka mig hundra fullgoda skäl till ett sådant val. Men. Ditt resonamng är ju lite bakvänt här. Vi som har barn VET precis vad vi missar, för vi är (i alla fall en del av oss) kapabla att minnas hur det var innan vi fick barn. En del av oss tycker till och med att det där livet innan var rätt trist och trivs bättre nu. Men vi vet vad vi jämför med. Det gör man rimligen inte om man aldrig levt med barn.