vill berätta för er som funderar på/ ska adoptera

hej, jag är också adopterad och känner precis som TS. Jag har alltså inga problem av adoptionen..

Vill bara säga också till er som ska adoptera..

jag har aldrig haft så mycket funderingar till min adoption, och därför aldrig frågat så mkt. De hade liksom berättat det vesäntliga: att jag var adopterad och lite småsaker runtom, hur glada de var när de hämtade mig osv. Men nu när jag blivit äldre har jag (neej, inte velat söka upp mina "rötter" eller "riktiga föräldrar") funderat lite på det här med ärftliga sjukdomar. Eftersom det kommit sånna frågor i och med bvc och annat. Så jag bad min pappa berätta lite om adoptionen..
och han hade som en berättelse han länge velat berätta. om adoptionen, en del detaljer han gärna ville dela med sig. och jag förstår att mycket av det han sa, var betydelsefullt av honom att berätta.. MEN..
det blev.. lite för mycket information på något sätt! Jag vill egentligen bara ha svar på En Del frågor, och jag vet inte..
jag tycker han kunde varit lite mer lyhörd för vad jag faktiskt bad om.

De blev bara en olustkänsla i det läget. Men men, nu e de "över" :P och jag minns inte helt allt han sa. Jag brukar inte tänka så mkt på min adoption