vill berätta för er som funderar på/ ska adoptera
Håller med dig till 100%! Jag är själv adopterad från Syd Korea. Har aldrig någonsin haft problem med adoptionen i sig, det är mest samhället som gett mig problem som inte finns, genom att just sätta stämpel. Jag ser mamma och pappa som adopterade mig som mina riktiga enda föräldrar här i världen, det är dock synd att alla inte tycks förstå det... det är inte så kul att ständigt behöva försvara min familj, som ju är det dyrbaraste jag har! Det finns INGET som sårar mig mer än folk som påstår att mina föräldrar inte är mina riktiga föräldrar. Jag har fått många dumma frågor och kommentarer i mitt liv men "Varför sålde dina riktiga föräldrar dig" tar nog priset! Kommer ihåg när jag skadat handen och var tvungen att uppsöka läkare, denna undersökning inleddes med ett 10 minuter långt samtal om min bakgrund och frågor om min psykiska hälsa. När jag lugnt och sansat förklarade att jag inte ville tillbaka till Syd Korea och söka mina rötter sade läkaren att jag kände fel, och att jag med all säkerhet skulle ändra mig den dagen jag fick egna barn. Jag som trodde jag var där för min skadade hand? Den dagen slutade med att jag gick storbölandes hem till mamma min som fick trösta. Jag har nu nått en punkt när jag inte längre vet hur jag ska handskas med alla fördommar och sårande kommentarer. Skulle vara skönt att få utbyta lite erfarenheter med er andra adopterade! Hur handskas ni med dessa människor? Jag försöker att borsta av mig och gå vidare. Jag vet att jag borde skita i vad andra tycker och tänker, så länge jag själv vet vad som är sant, men det är faktiskt svårt för mig att göra det. Tror ju iofs att många som frågar enbart gör det för att de är nyfikna och menar inget illa. Men det är ju skillnad på frågor och frågor... Minns en tjej som kände att hon var tvungen att dela med sig av hennes familjs trauma nu när jag berättat om mitt "familje öde", hennes lillebror hade gått bort efter födseln... Hon menade på att min adoption måste varit lika smärtsam som bortgången av hennes bror... Sånt sätter spår alltså!