Gastric Bypass (GBP)

Hej!

 

Vad har ni fått för rekommendationer angående energimängd/dag?

Sju månader efter op äter jag runt 1400 kcal per dag, men då promenerar jag en timme om dagen (-200kcal ungefär)

så nettot är 1200 kcal... Är det för lite eller för mycket? Jag har "bara" gått ner 4 kg sen jul... (totalt 33 kg sen op). Vill ner runt 5-6 kg till...

Vet inte alls hur mycket kcal man ska äta per dag och min dietist verkade inte ha nån större koll...

1100 är inte mycket!
Viktväktarna rekommenderade 1200 vill jag minnas... och nu har man ju dessutom ett minskat upptag...
Men det stämmer säkert... för nog tror jag att jag måste hålla mig på max 1200 kcal om jag vill ner mer... eller så kommer det nåt jätteras så smånongom oavsett vad jag äter... är ändå bara sju månader sen op.

Sju månader sen op. Gått ner 33 kg och väger idag 64. Vill ner under 60 innan jag är nöjd.
Men nu går jag inte ner nåt alls fastän jag äter runt 1200 kcal om dagen... är det liksom över nu eller?
Har kroppen bestämt sig för att det räcker eller är det bara en segdragen platå? Har varken ökat eller minskat på ett par månader.

Hur gör man för att kicka igång det igen? 1200 kcal är redan ganska lite tycker jag...
Promenerarockså  en timme några ggr i veckan...

Men mycket av ditt lidande har ju berott på morfinallergin va?
Och njurstenen, har den med gbp-n att göra?

Jag ifrågasätter inte på något sätt ditt lidande, det är en hemsk historia och jag vill inte byta med dig, men allt är väl inte kopplat till själva magsäcksoperationen?

Ja, det har du förstås rätt i...att det är därför man får njursten...  på samma sätt som man lättare får gallsten... ska snart och plocka bort gallblåsan p.ga det. Blev ambulansfärd för mig också... Fast det är inte open i sig det beror på utan den hastiga och drastiska viktminskningen... men det är det värt! Hellre en gallop nu pga open, än diabetes och högt blodtryck och hjärtpaj sen, på grund av att man aldrig blev normalviktig...

Lycka till hur som helst...

(Få se då om man trillar dit på njursten också... :-/ )

För min del är operationen det bästa jag gjort! Fördelarna överväger vida de nackdelar den har.
För mig har nackdelarna bestått i att jag mår illa flera gånger per dag när jag äti, skulle behöva äta mycket, mycket mer långsamt än jag gör och det är jättesvårt! Och att jag fortfarande efter tio månader har jättesvårt att få i mig tillräckligt. Har gått ner till strax under 57 kilo nu och önskar stanna där. Tror tyvärr att jag kommer att gå ner lite till innan det stannar av... så, visst finns det nackdelar.

MEN... de stunder jag är som mest nöjd över operationen är faktiskt då jag ätit lite för mycket av nåt onyttigt och mår skit. Det är ju då jag märker vilken fantastiskt begränsande effekt operationen har. Det som tidigare lätt blev ett paket Ballerina på en kväll, är nu ett par Ballerinakex, inte mer. Alltså en mer "normal" konsumtion.

Jag har opererat bort gallblåsan i vår och den operationen har gett mig betydligt mer komplikationer än GBP:n. Fick ett läckage av galla några dar efter operationen och blod och galla hamnade i buken så att jag fick peritonit (bukhinneinflammation). Nu efteråt har jag ofta hemsk magknip och diarré. Jag hoppas att det stabiliserar sig till slut och går över. Men som sagt: GBP:n har varit en baggis i jämförelse.

Det är fantastiskt att inte längre gå med ångest hela tiden, över att jag far så illa med min kropp. Det är fantastiskt att kunna gå en lång promenad och dessutom springa en kilometer under promenaden. det är fantastiskt att kunna gå in i vilken klädbutik jag vill och köpa plagg som jag VILL ha, inte köpa det jag råkar KUNNA ha.
Däremot blir jag förvånad och lite förbannad över att personalen i klädbutikerna plötsligt är så trevliga och tillmötesgående: tidigare var det knappt nån som sa hej ens. Vikten HAR tyvärr betydelse för bemötandet.
Jag och min studiekamrat som också är GBP:ad ska skriva c-uppsats i höst, på ämnet "bemötande av överviktiga i sjukvården". Tror det finns fördomar och diskriminering även där...

Jag låg på 36 när jag vägde in mig på Sophiahemmet.
Opererad 10 aug -10. Det bästa jag gjort!

Nu ligger jag på 22,4... alltså HELT okej!  =)
Jag har inte rasat lika snabbt som mina bekanta som opererats, men å andra sidan har jag ju ändå kommit snabbare till målvikten (som är 56-58 kilo, vill inte lägre än 56) i och med att jag vägde mindre redan från början...

Du vägs in med kläderna på, på Sophiahemmet. jag behövde då inte strippa

När ska du dit?

Okej hörrni... jag brukar vara försiktig med att lägga ut bilder på nätet... men bjuder på denna .  Vänster bild är ett år gammal, nån dag innan GBP:n ( Sophiahemmet, landstingsfinansierat, Göran Lundegårdh höll i spakarna). Den högra bilden är dagsfärsk.

  Juli 2010:  161 cm lång,  93 kg, 112 cm i midjemått                      Juli 2011:   57 kg, 80 cm i midjemått.
   Upptäckte vid invägningen att jag hade fått alldeles                                      Normalt blodtryck.
                             för högt blodtryck.

Äsch, bildtexten hoppade efter... nu har jag alltså 80 cm i midjemått, väger 57 kilo och har normalt blodtryck...

Orken är ju fantastiskt mycket bättre. Förra året vid den här varma årstiden var jag ständigt svettig och det var jobbigt att andas. Så är det inte nu . Har egentligen aldrig haft problem med rygg eller ben, men nattetid känner jag skillnad för tidigare hade jag ofta ont i ryggen då jag vaknade på morgonen.
Det är mer allmäntillståndet som är så mycket bättre, än nån specifik del av kroppen, för jag hade inte hunnit få några besvär i lederna. Eller jo, förresten, tidigare när jag sträckte mig på tå för att t. ex ta ner nåt ur köksskåparna så krasade det i hälsenorna och gjorde skitont. Märker aldrig det nu. Det höga blodtrycket medicinerade jag några månader, men var tvungen sluta med medicinen när vikten minskadeo ch nu äter jag ingen medicin.

Det är en ENORM vinst för både kropp och själ. En dyr affär för plånboken när det ska handlas nya kläder, men det är ett kärt besvär...

Chansa inte! Det finns en anledning till att man rekommenderar att vänta minst ett år. Man lakar ur kroppen om man blir gravid, barnet tar det det behöver... Givetvis GÅR det att vara gravid, men det är inte på nåt sätt optimalt.

hälsa... inte äölsa

Nån mer än mig som inte riktigt lyckas hålla de goda matvanor ni borde och vill?
Jag har ingen särskild diet eller matplan. Äter det som familjen äter och reglerar mängden ifall det är mat jag inte riktigt tål istället...

Usch, slutet av sommaren har varit mer kolhydratrik än den borde. Det är ju förvisso ytterst små mängder i jämförelse med innan... annars mår jag ju apa. Men ändå... och sockersuget kan  ingen op i världen ta bort, det vet jag ju. Ligger på runt 1700 kcal om dagen (för det håller jag koll på iaf och får inte i mig mer än så om jag inte vill äta oavbrutet ), så jag går inte upp i vikt. Men kroppen far inte särskilt väl av det ändå förstås.

Nä, dags för uppsträckning!

Tror det blir bra när studierna börjar om och det blir mindre nattarbete. Då sitter vi på studiecentrum och dit tar man inte med sig slisk.  Hemma finns det alltid nåt att tugga på...

Höst, skolstart, jobb...  Hej vardag!
Dåliga vanor ut, goda vanor in!

Ska ta tag i min sunkiga mathållning nu... innan det brakar iväg.

Givetvis kan jag aldrig äta de mängder jag gjorde förut, men utan större ansträngning så kan jag säkert få
livet att kretsa kring socker igen. Usch!

Nä, nya tag!