Gastric Bypass (GBP)

Jag ska opereras på Aleris Kristianstad - på ONSDAG 

och vi ligger också bara över en natt. Vid 14.00 dagen efter åker vi hem igen... Nervös!

Jag har bara väntat ca 3,5 månad från det att jag gick till vårdcentralen till operationsdag. Så, för mig har det gått väldigt fort, har jag förstått när jag läser om andra....?!

IMORGON är det min tur! Aleris, Kristianstad - bring it on!

*nervvrak thats me! 

Tack snälla ni som önskat mig lycka till! Om jag var ett nervvrak igår så är det ändå ingenting mot idag 

Nehepp nu ska jag strax bege mig mot Kristianstad. Hujedamig! 

Hejhopp!  

Hej allihop! Jag opererades i onsdags eftermiddag och har mått relativt bra sedan dess. Kom hem dagen efter men på fredagen kräktes vår lilla kille, så jag rymde hem till mina föräldrar och kom hem i morse igen. Det var tufft! Men jag ville inte riskera att få magsjuka det första jag gör......

Jag är ganska så ledsen. Känner mig "tom", på något konstigt vis. Har hört att det visst kan bli så efter operationen.. ?! Det är jobbigt, tårarna kommer både till och från från ingenstans..... Det är det jobbigaste med operationen hittils, helt klart. 

Jag kämpar på med maten, men det är inte lätt att äta 8 ggr om dagen när man inte ens är hungrig. Men, det går :) Jag hoppas att allt lägger sig snart, och jag längtar efter att dessa 5 veckor med flytande kost samt pureekost går fort! Vill kunna känna mig "så normal" som möjligt igen.. 

Annars så har jag inte ont i såren alls, nu har de börjat läka för det kliar som tusan! Jag kan både nysa och hosta så gott som vanligt, fast det gör lite ont att skratta. 

Ligger fortfarande på rygg eller höger sida när jag sover. Annars är jag en mag-människa. Sover alltid på mage! Längtar tills jag kan det igen..... es. 

Men som sagt. Allt med operationen har gått jättebra!

Tack för att alla ni här inne finns, att ni undrar och bryr er - speciellt när man känner sig så nere, ledsen och ensam. (fast jag vet ju innerst inne att det kommer bli bättre.. tid... ska bara låta det ta tid....)

Hej alla!

Superlängesen jag var inne här men nu har jag alltså kommit på en fråga, som jag skulle vilja diskutera med er andra GBP opererade :)

Jag opererades i mitten på mars i år och har gått ner från 84 kg till 58 kg, fram tills nu. Här är jag kanonnöjd med min vikt och vill absolut inte gå ner mer, med risk att se "undernärd" eller "för smal" ut...

Mår KANONBRA kan också tilläggas :)

Till saken hör nu att jag vill operera bort lös hud från magen (som jag fått beviljat redan INNAN operationen, efter 2 täta graviditeter) samt fixa brösten (tomma, hängiga är bara förnamnet)

MEN... jag & sambon vill ha ett barn till.

Därför bör jag ju vänta med operation, tills vår 3:a är född?

Frågan är nu bara, om man kan börja försöka redan nu? Eller är det alldeles för tidigt efter operationen? Jag mår fantastiskt bra och allt har läkt kanon! Jag äter bra mat och är varken orkeslös, slö eller tröttare än normalt.

Har hört att man bör vänta minst 1 år (??) Men gud, så länge kan jag verkligen inte vänta. Jag vantrivs med mitt hängande skinn... (blir ju 8 månader jag väntar för att ens kunna försöka bli gravid, sen några månader på det... sen 9 månaders graviditet.... evighet!)

Vad hade ni gjort? Har nån här inne blivit gravid relativt snart efter OP? Hur har ni mått?

Bamsekram till alla där ute!

Nu har jag också lagt in bilder i bildtråden - före och efter 5 månader som opererad! Är jättelycklig!!

Nej jag fick den betald av landstinget eftersom jag uppnådde exakt samma kriterier som ALLA andra som får den betald! 

Tror du inte man försöker lägga om sin kost INNAN man gör en sån här operation? Här i mitt län måste det dessutom finnas minst 2 års dokumentation om att man seriöst försökt gå ner i vikt - innan man ens får söka för att göra en sån OP.

Innan jag gjorde min OP hade jag provat på div kurer (camebridge, GI, andra pulver, sjukkhussoppan, flygplansdieten osv osv) jag har gått hos en dietist och vägt mig en gång i månaden i 6 månader, ätit både Xenical och Reductil i olika omgångar... osv .... osv.... osv... (i can go on and on...!!) 

OP är det absolut bästa jag gjort (förutom kidsen då såklart ;) Jag mår HUR bra som helst!!  Och det var mitt enda alternativ eftersom jag testat precis allting annat...!

Måste bara hoppa in här och fråga. 

Jag är opererad sen ett år tillbaka och har nu fått en konstant, fruktansvärd värk i ryggen! Från svanken och neråt, ut mot sidorna och lixom in genom kroppen... Hemskt! 

Till saken hör att den ihållande värken blir 1000 ggr VÄRRE när jag ätit. Då är det sängläge med varm vetekudde på ryggen som gäller. Varenda gång! Då är smärtan så hög att jag spänner mig och håller andan... 

Som om inte det var nog så är jag gravid i v 32 (har bara gått upp 4 kg) och alla "tror" att det har med graviditeten att göra eftersom "magen är en belastning". Självklart fattar jag också det men det är inte ryggont som beror på en belastning!! Smärtan är som sagt ihållande och ökar vid matintag.

Blir tokig.

Ingen här som varit med om något liknande? Eller som har någon gissning om vad det kan bero på?
Jag har ju ingen aning om det varken har med operationen eller graviditeten att göra över huvudtaget... 

Jag har varit inne på förlossningen på koll, pratat med min BM och nu gör jag ett sista försök att få hjälp genom att åka in till vårdcentralen vid 10.30 då jag fått en läkartid. Någon måste hjälpa mig, jag står inte ut!!