En tråd för oss som genomgår en vårdnadstvist att ventilera i!

Här är en till som behöver ventilera..

Fick mitt barn våren 09, har då varit ensam gravid och var ensam framtill att barnet var ca 5 månader.. Pappan var mest intresserad av att göra livet surt för mig, men eftersom jag verkligen ville att mitt barn skulle ha sin pappa så la jag fram det så att jag ville försöka igen att bli en familj.. det höll i ca 8 månader, och det var dom värsta 8 i hela mitt liv!! han var känslokall och elak.. brydde sig inte speciellt mycket om barnet förutom när det passade honom förstås.. Har gått tillbaka till honom 2 ggr för att jag VERKLIGEN ville att han skulle vilja ha en familj och ta till sig barnet men det misslyckades..
Har försökt med familjerätten men han vägrar.. Droppen gick när han tog barnet och stack 35 mil härifrån och vägrade komma hem föns efter 1 vecka trots vi hade kommit överens om max 3 dagar.. Väntar nu på rättegång.

Det största problemet med pappan tycker jag är att han bara vill göra saker surt för mig.. han verkar inte inse att det är barnet som får ta halva smällen också.. han tjänar över 25000 i månaden.. jag har bara barnbidraget och tusen spänn från fk varje månad, men ändå är det jag som får stå för allt för han *vill inte bli blåst eller behöva betala mer än nödvändigt* som han säger..
Så menans han strör pengar över sin bil med nya fina grejer för flera tusen, sitter jag och har inte råd med nåt.. underhåll och liknande vägrar han betala, men det är nåt min advokat skulle ordna, men allt går ju så trögt..

Hm.. ja det blev lite långt, men jösses om jag hade skrivit allt annat som händer runt pappan, då hade ni fått läsa en hel bok haha.. Lycka till allihopa!!