Är det OK att göra så?

Hur många par var det? Är det något att bråka om, kriga för? Som du säger, kan du inte ta tillbaka dem, för då sårar du dottern.

Jag tycker du säger helt enkelt: i fortsättningen så tar vi ingenting, utan vi går igenom alla sakerna tillsammans allihop. 

Vad du än gör så gör det försiktigt och tänk efter noggrant först. Det är få saker som kan skapa som mycket långvarig osämja och bråk som arv. En sak du hela tiden bör fiundera över är hur mycket en fortsatt vänskap med dina syskon är värt.

Att din syster inte agerat helt ok tycker även jag men är det värt att bråka om? Du måste nu fundera mycket över hur du vill ha det i framtiden och hur saker kan tänkas gå beroende på hur du agerar.

Ett förslag är att du och dina syskon kommer överrens om att ALLT som är taget från hemmet skall lämnas tillbaka och INGET tas därifrån fören en gemensam delning.

Ett annat är att ni faktiskt kan låna lite småsaker från boet men när ni sen gör delningen skall det lämnas tillbaka och ingå i delningen.

Nej, jag tycker inte att det är värt att bråka för några skor. Älskar mina syskon och vill gärna ha dem kvar i mitt liv. Egentligen är det nog min systers "översittar-attityd" jag stör mig mest på. Det är inte bara nu hon agerat så. Hon kan göra och säga ganska mycket för att få sin vilja igenom. Hon är ofta snabb med att tycka och tänka om det mesta. Även i mitt hem kan hon ifrågasätta "Varför gjorde ni inte så, istället för så som ni gjort" Eller när vi inrett/renoverat/möblerat och man visar eller förklarar så får man bara ett oförstående "Okej?" som betyder "Hur tänkte ni? Och det för att det inte var hennes smak. 

Nu är jag rädd att hon ska ta sig friheten att plocka ännu mer saker, utan att fråga oss andra. Vi andra har knappt pratat om vem som ska ha vad, utan vi har väntat på att vi ska komma till den dagen då vi går igenom sakerna. Medans hon har planer för många av sakerna, vem som ska ha vad osv. Det känns som att hon redan har en plan som hon tänker försöka få igenom. Jag vet att det kommer att bli jag som säger ifrån, för mina bröder är hellre tysta och missnöjda och gnäller sen över hennes "bestämmande" än att säga ifrån och riskera bli osams. 

Nej, det blir nog att säga ifrån. Ingen ska ta något, utan att åtminstone först ringa och fråga andra syskonen om det är OK.  

Många gamla syskonkonflikter har en förmåga att blomma upp vid arv. Föräldrarna, som förut funkade som dämpare är nu borta, och nu ska nytt familjeöverhuvud utses och gamla oförätter tas upp.

Enklast kan vara att låta det som är tagit vara tagit och sen tvärstopp på att ta bort saker från boet, inga undantag.

Det har du nog så rätt i. För det är så det känns, hon försöker att vara "mamma". Även om hon är världens bästa syster och jag är så glad över att hon finns och är just min syster, så kan jag inte hjälpa att jag ibland blir arg över hennes sätt. Hon är heller inte van med att vi andra syskon säger ifrån. Hon är ett antal år äldre än mig så jag har alltid fått vara "lilla lillasyster" och som sagt, våra bröder håller hellre tyst än att säga ifrån. Men nu känner jag att det kommit till en gräns.

Japp, nu är det tvärstopp. Blir enklast så. Plus att det gynnar oss alla, för då kan ingen komma sen och säga att du tog ju det och det osv. 

Låter som du har en sund syn på det hela. Hoppas det går bra med uppdelningen i framtiden!

har du inte råd att köpa ett par skor eller va är frågan om? jag har bara en skarf från min mamma som minne inget annat behöver du verkligen de där skorna? fattar ingen ting!!! låta bli tjafsa om ett  par gammla skor o ha din syster kvar som vän o låt din mamma vila i fred!